JOHN ROBB ON “REALITY+” – THE NEW INTERNET?

On his Global Guerrillas Journal John Robb today reports on one of the possibly big coming waves in information technology. It has been in his forecasting for years.

It’s an information layer for real life. Some data is derived from the Internet based on GPS coordinates and is used to provide information to mobile users via wireless connections. Layar browser, for instance, runs on Android phones. It allows you to navigate that information in a similar way in which you navigate web pages. It could be less than five years or so away. It might be as well known as the Web was a decade ago.

Robb writes that it has warfare use. Target ID for instance. Reconaissance notes with biometrics for enemy/friend recognition and more. Storage of this data on decentralized bot nets would make it secure.

NY NÄMND TILL SKYDD FÖR MEDBORGARNA

Ett antal borgerliga antikommunister hade under det kalla kriget problem med polisövervakning. Det var inte accepterat fram till in på tjugohundratalet att i Sverige vara mot kommunismen om man inte tillhörde (s). Då gick det bra att bekämpa marxism-leninismen.

Nu 20 år efter Berlinmurens fall är det mer godtagbart för alla att vara mot marxism-leninismen och proletariatets diktatur än tidigare.

En ny nämnd har inrättats i Sverige, Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, för att verka från 1 januari 2008. Nämnden skall tillse att behandling av bland annat personuppgifter har skett enligt lag eller annan författning.

Den som tror sig för närvarande vara lagstridigt utsatt för hemliga tvångsmedel eller personuppgiftsbehandling av Säkerhetspolisen kan få detta kontrollerat av den politiskt tillsatta nämnden, som beslutar om sådan kontroll efter ansökan. Före 2008 hade Säpo friare händer mot medborgarna.

Man kan misstänka att många borgerliga antikommunister utsattes för övervakning eftersom Säpo officiellt jämställde borgerlig antikommunism med marxism-leninism. Det är ”kålsuparteorin” på individnivå. Det var lika dåligt att vara marxist-leninist som att vara motståndare till kommunismen enligt en särskilt upprättad ”ideologisk” promemoria (av den 16 december 1992 med beteckningen SH 4161-92. Förvaras i SAK 001306-2054-01 enligt SOU 2002:94, som gavs ut av Säkerhetstjänstkommissionen. Enligt PM:n behövde man inte vara nazist och tro på en stark stat för att vara högerextremist. Man kunde tro på kapitalismen men ändå vara högerextremist.

UKRAINIAN MEDAL FOR FLORIDA CONGRESSMAN

The Associated Press/The Kyiv Post on December 4, 2009, reports that Florida Congressman Lincoln Diaz-Balart received one of Ukraine’s top medals for his efforts to bring children with disabilities to the U.S. for medical treatment:

Diaz-Balart, R-Miami, received the ”Order of Merit” in Washington D.C. He and his staff worked with Ukrainian first lady Kateryna Yushchenko and her charity to bring nine children to Florida in 2007 for prosthetics and other medical care. South Florida families donated the money to cover the trips and treatment, and many of the children stayed with the families. Hanger Orthopedic Group Inc. and Otto Bock provided the prosthetics.

OBAMA’S STRATEGY IN AFGHANISTAN

On December 2, 2009, Frederick W. Kagan and Kimberly Kagan of the Institute for the Study of War in Washington Post offered a comment on President Obama’s decision to deploy more troops in Afghanistan:

There are causes for concern in the president’s remarks: the unconditional start of a transition to Afghan responsibility in July 2011; the refusal to set an appropriately high target for the size of Afghan security forces; and the provision of fewer U.S. troops than McChrystal originally requested. Nevertheless, the task of securing Afghanistan is critical, and with the extra forces there is a reasonable prospect of success.

There is always a risk to set deadlines like this. All depends on what happens in Afghanistan on the ground. If the new troops are used effectively this could be the start on the road to victory over the Taliban insurgency. A Republican victory in 2012 elections would mean that the job could be finished in earnest.

EN MARXIST-LENINISTISK JUL I UKRAINA

Kyiv Post (3 december) rapporterar att Ronald Reagan vid ett tillfälle under valkampanjen 1975-76 i ett radioprogram berättade om julen före och efter kommunismen i Ukraina.

Regimen i Sovjetukraina sekulariserade den populära ukrainska julsången ”Nova Radista Stala” (Glada nyheter har kommit till oss). Förtryckarna fruktade att förbudet att fira jul skulle mötas av motstånd. Myndigheterna började gradvis sekularisera julen och ändrade texten till bland annat: ”Glädjande nyheter är här som aldrig förr, en femuddig röd stjärna har kommit för att lysa upp världen.” I en andra omskrivning av den populära kristna julsången gick man ännu längre.

Senare byttes jultomten i Sovjettyranniet ut mot Fader Frost som delar ut gåvor på nyårsafton, också det en bearbetning av en äldre sedvana.

Kriget mot julens sanna budskap är inte något nytt. Syftet är först att förvärldsliga julen. Det kan ske på många sätt, under långa perioder och under en mask av välvilja. I vissa länder låter man julbudskapet finnas kvar i bakgrunden men ersätter det kristna budskapet med förvärldsligade tv-program och urgamla hedniska riter. TV-program i statligt finansierade kanaler erbjuder dagliga program under tiden fram till jul där värdarna fungerar som sekulariserade församlingsledare.

CHINA’S FUTURE

There are some reasonable demands the West could make concerning China. It should be a concern of all Western countries:

The renminbao remains to a large extent undervalued. There ought to be a change in these policies.

China continues to use measures in violation of its World Trade Organization duties.

The financial policies of Peking have the effect that Chinese savings are increased, which gives the country funds to use to take control in for instance Africa.

Economic reforms in China do not take traditional free market principles into account. The 17 percent value added tax is used as an instrument of industrial policy.

The funds available to China are used for military purposes. The naval modernization is excessive.

While economic co-operation is growing between Taiwan/Republic of China Peking still masses troops on the shore opposite Free China. As a sign of reconciliation the number of forces opposite Taiwan/Republic of China ought to be drawn down.

On the cyber front many attacks in the United States and elsewhere appear to originate in China.

Last but not least Internet censorship should be abolished.

China embarrassed Germany at the Frankfurt Book Fair this year. Thousands of visitors and exhibitors could watch how Peking overreacted concerning the question of dissidents in China.

The human rights situation is troublesome as is the treatment of minorities on the Chinese mainland. On the latter issue much is to be done. The Burma question has to be resolved in spite of the traditional policy of China to have a ring of countries around it that are under its influence.

This is the core concept of old. That of an inner “core” of Han Chinese, “China Proper”, and an outer area of so called buffer territories controlled and influenced in some way by the “core”. This old concept is still in use in Chinese foreign policy. The outer territories exist both to the north and the south of the “core” today as they did in ancient China.

The views of China’s founder, Sun Yat-sen, could be a guideline for the present leadership of China.

HUNGER, DESPAIR AND DEATH IN STALIN’S UKRAINE 1932-1933

On November 29 Edmonton Journal, Canada, published on one fate of the Ukrainian Holodomor (death by hunger):

- After more than 70 years, the borders of Leonid Korownyk’s memory have blurred.
Korownyk was just a child, three years old, when the famine hit Ukraine in 1932. What he remembers now of that horrible year are just images, touched, he says, as much by what his parents told him as by what he actually saw.

He remembers a loaf of corn bread– there was no wheat–crumbling under his mother’s knife.

He can picture his father, desperate for meat, trapping a porcupine and serving it while his mother was ill.

Later, he would hear of an uncle; he fled the countryside looking for food, only to starve to death in the city.

”People were so hungry they ate all the cats, dogs, sparrows,” Korownyk, 79, said. ”To have something in the stomach other than just water, they would eat weeds and tree bark.

”We just barely, barely survived.”

So far Edmonton Journal.

It was not until 1935 that the news of the catastrophe became headlines in the United States like “Soviet Starving Tell Own Stories; Jailed for Eating Dogs” (Chicago American, March 4, 1935). American journalist Thomas Walker:

On the outskirts of Kiev, I met a little black-eyed girl of nine in a ragged man’s overcoat, of whom I asked some questions.

- Where do you live?
- Nowhere
- Where are your parents?
- Dead
- Where did they die?
- At the village of Chernigov
- Why did they de?
- We had no food

On Saturday, November 28, scores of members of Edmonton’s Ukrainian community gathered to remember the dead in a ceremony.

Edmonton’s MP Laurie Hawn said it was a ”state-sponsored genocide” and urged people to ”never forget the basic difference between good and evil.”

After the ceremony there was a march from City Hall to the famine memorial across from Churchill Square. The bells at City Hall rang out.

It is to be noted that no Scandinavian parliament (Denmark, Norway, Sweden, Finland and Iceland) has recognized the Holodomor.

COMMUNISM ON THE WAY OUT IN UKRAINE?

The daily Kiev Post (November 27) reported an incident in relation to a Lenin statue in the Ukrainian capital. Heirs of Ukrainian freedom fighters threw red paint on a restored Soviet era monument of the Communist dictator Vladimir I. Lenin. For some reason the Communist party in Ukraine is not outlawed as it is in Russia.

One of the most important aspects of the downfall of Marxism-Leninism was the widespread Soviet genocide. Ukraine’s Soviet-era archives have been opened by courageous President Viktor Yushchenko to give access of proof of the Holodomor (death or genocide of hunger). These archives point to a death-toll of 3 to 7 million men, women and children. Most of them died in the country’s central and eastern regions in 1932 to 1933. But the figure could be as high as 10 million.

In the case of the genocide in Ukraine it was a way for Stalin to break the spirit of the Ukrainian people. A rich agricultural country, Ukraine produced much food during the Holodomor. The regime in Moscow, however, exported the bumper crops and very little was left to those who had produced the food. They were left to starve.

A non-profit foundation, Ukraine 3000, has been founded by President Yushchenko. This organization has sponsored books and films on the genocide.

In 2006 Ukraine’s rada recognized the Holodomor as genocide. Thirteen countries including Canada, Poland and Australia have followed suit.

President Obama has joined in condemning the crime:

Ukrainians could have fed themselves and saved millions of lives, had they been allowed to do so…We pay respect to the victims of the man-made catastrophe of Holodomor…[It] provides us with an opportunity to reflect on the plight of all those who have suffered the consequences of extremism and tyranny around the world.

Valentin Nalyvaichnko, the head of the Security Service of Ukraine (SBU) has been a major force in the work to have the documents declassified. They are also digitized. SBU is searching for those responsible to make court proceedings possible. Prosecutors may be ready to send the first criminal cases to court by year’s end. No statute of limitation exists concerning the Holodomor crimes. Over 2 million victims of the Soviet death by hunger has been restored, around 14,000 villages affected have been identified. Furthermore 4,000 locations of mass graves are now available.

There is no road back now in Ukraine. It is important to stress that this is no finger-pointing at Russia. It is a matter of the Soviet past and the actions of the local Communist Party in Ukraine. Today’s communists in Ukraine ought to admit the responsibility for the crimes of their predecessors.

ETT FORSKNINGSPROGRAM OM SVERIGES FÖRHÅLLANDE TILL KOMMUNISMEN

Ett forskningsprogram den svenska kommunismens internationella relationer kunde heta ”Sveriges förhållande till kommunismen, Sovjetunionen och Sovjets satellitstater samt det kommunistiska folkmordet”.

Som bland annat balans till forskningsprogrammet ”Sveriges förhållande till nazismen, Nazi-Tyskland och Förintelsen”, som beslutades av (s)-regeringen år 2000 och avslutades år 2006 bör regeringen besluta att ge Vetenskapsrådet i uppdrag att förbereda och genomföra ett särskilt forskningsprogram kring Sveriges förhållande till kommunismen, Sovjet och dess satellitstater samt det kommunistiska folkmordet. Det kan ge utrymme till jämförande totalitarismforskning. Programmet kan föregås av en kunskapsöversikt och en internationell forskarkonferens.

Programmet kan lämpligen pågå under längst fem år och genomföras inom en total kostnadsram av 25 miljoner kronor.

En programgrupp bör utses med specialister inom den akademiska världen, som särskilt ägnar ovan berörda frågor intresse.

Riktlinjerna kunde vara:

1. Sammanställning av en kunskapsöversikt av forskningsläget.
2. Denna skall delvis vara populärt hållen och bilda underlag för en kommande internationell konferens kring ämnet.
3. Konferensen skall dokumenteras och dokumentationen spridas även utanför forskarvärlden.
4. Programmet bör utformas brett och beröra flera områden och discipliner.
5. En viktig del av programmet bör vara det stöd som lämnades av den svenska regeringen Branting och delar av den svenska bankvärlden till bolsjevikerna under den första uppbyggnadsperioden efter statskuppen 1917.
6. Det är betydelsefullt att belysa Sveriges och svenskarnas förhållande till kommunismen 1917 till 1991.
7. Det bör finnas utrymme för forskning som följer utvecklingen över en längre tidsperiod.
8. Utrymme ges för att komparativt följa utvecklingen i Sverige ur ett nordiskt och europeiskt perspektiv.
9. Programmet bör organiseras på ett sådant sätt att temata och frågeställningar som ingår kan presenteras i en slutrapport.
10. Denna rapport bör vara ett viktigt steg i kunskapsutbyggnaden om totalitära ideologier..
11. Rapporten utformas så att den kan bidra till uppbyggande av kunskap vid skolor och universitet.

SVENSKA KOMMUNISTER TRÄNADES FÖR OMSTÖRTANDE VERKSAMHET

Bakgrund

Efter andra världskriget sände Sovjet lönnmördare till väst. Så ”avrättades” till exempel de ukrainska exilledarna Stepan Bandera och Lev Rebet av Bohdan Stashynskyi, en inhyrd ukrainsk lönnmördare. Denne hoppade sedan av till Väst och erkände morden. Det ledde till att han dömdes 1962 till fängelse av en tysk domstol (morden skedde i München i Tyskland).

Illegalister var Sovjets viktigaste agenter. Denne var en spion, som arbetade mot Väst under någon annans identitet. I en nyutkommen bok av KGB-översten Boris Grigorjev, Illegalister – KGB:s hemligaste spioner (2007) med förord av en numera avliden prominent SÄPO-anställd, beskrivs illegalisterna som stora patrioter. Kanske är det så med dagens ryska illegalister i Väst. De kämpar enligt förlagsinformationen mot terrorism och högteknologiska vapen.

Väst grund till allt ont enligt Grigorjev

Författaren är inte okritisk till väst. Det är inte förvånansvärt med den yrkesmässiga bakgrunden och den nuvarande situationen i Ryssland. Det är ”slavisterna” som dominerar och de västvänliga krafterna har skjutits tillbaka. Det är västs ”behag” (inte närmare definierade) som ”väller in över vårt land (Ryssland anm.) som en mäktig (och smutsig) flod”.

KGB-agent hoppade av i Malmö

En av illegalisterna var avhopparen Alexander Orlov, som valde det av författaren så avskydda USA. I en bisats nämner Grigorjev att Orlov länge ansågs vara en förrädare. Det är en intressant fråga som inte berörs i den nyutkomna boken i detalj men som borde presenterats närmare. Hur är det egentligen med de sovjetiska avhopparna i Väst? Är de inte längre förrädare? En av avhopparna från Sovjet (han sökte faktiskt friheten i Malmö men utvandrade sedan till USA, där han nu är professor). Hans bok, Soviet Defectors – the KGB Wanted List utkom 1985 (Hoover Institution press).

Det var förbjudet i Sovjet att beröra avhoppen. En ”KGB Wanted List” existerade. 1945 till 1984 fanns det omkring 670 namn på den listan. Alla var dock inte från KGB eller GRU. Omkring 60 procent ställdes inför rätta in absentia av Sovjetregimen. De befanns alla skyldiga. 224 dömdes till döden vid hemliga rättegångar. De andra fick långa fängelsestraff.

Motståndet i Ukraina

Grigorjev är inte särdeles förtjust i motståndet mot nazister och kommunister i Ukraina. Så heter det om den mördade Stepan Bandera i en fotnot från KGB om den ukrainska motståndsarmén (UPA):

medlemmarna i dess militära enheter samarbetade med tyskarna och deltog i SS straffexpeditioner. I sjäva verket kämpade UPA 1943 till omkring 1949 både mot tysk ockupation och den sovjetiska återockupationen av Ukraina. Stepan Bandera utpekas i Grigorjevs bok som samarbetsman med tyskarna.

Han och många andra ukrainska motståndsmän satt i tyska koncentrationsläger. Knappast en plats för samarbetsmän.

De sovjetiska illegalisternas utbildning

Något som saknas i Illegalister är detaljer om deras utbildning. Huvuddelen utbildades väl av underrättelsetjänsterna själva.

Före andra världskriget skedde en omfattande utbildning av kommunister från hela världen vid Leninskolan (här i fortsättningen förkortad LS), ett slags internationella partiillegalister från hela världen. En del av dessa studenter värvades av sovjetiska underrättelsetjänster. Leninskolan med många svenska kommunister som elever grundades 1926 och det sägs i ett nu frisläppt dokument från Federal Bureau of Investigation (1954) att ”a branch of LS believed … operated in Sweden.”

Leninskolan leddes av Komintern, den kommunistiska internationalen. Det sovjetiska kommunistpartiet betalade resekostnader och underhåll under studietiden, som kunde vara från ett till tre år. Studenterna fick militärutbildning, enligt rapporten, samt i ”firearms and illegal work”.

Om aktiviteterna i skolan rapporterades i de frisläppta dokumenten:

”…during the period of his attendance at the Lenin School, its facilities were situated on Vorovsky Street, Moscow, within two miles of the Kremlin.”

Byggnaden var kringbyggd med en gårdsplan i mitten. I intilliggande byggnader fanns sovsalar och bibliotek.

Det existerade också ett ”universitet” i närheten:

”Informant advised that in addition to the Lenin School, there was also the ”University” at which students were enrolled in a four year course. He stated that the student body at the “University” was made up of persons from Asia and Africa. This school was said to have been situated in the Northwestern section of Moscow, about two miles from the Kremlin on a boulevard street. Informant stated that the “University” building was set back from the boulevard about two hundred yards. He advised that he came into contact with students from the “University” at entertainment affairs”.

At the conclusion of his studies and training in Russia, the informant left Moscow and travelled by train to Leningrad. At Leningrad, he was given a ticket for travel to Berlin and thence aboard the SS Europa, which arrived in New York City on May 12, 1934.”

I en annan inte längre hemligstämplad FBI-rapport från 1943 ges detaljer om den militära utbildningen:

“After they had attended the School for three or six months the best of each batch of students qualify for the military courses. The military course is controlled by the army and lasts two or three months during the summer. A number of experts from Military Intelligence Department assist the course. One of these men was the son-in-law of the now notorious Finnish communist, Kuusinen. During their time with the army the students live exactly like soldiers; they are drilled, taught to shoot, and given a practical knowledge of the technique of street fighting….

At the end of the military course a limited number of the ablest students are selected by the Fourth Department for an intelligence course. The intelligence course lasts for at least six months and is directed entirely by the Fourth Department. The students are taught radio work, the use of secret inks and the technique of obtaining false passports. They also take a sabotage course where they acquire knowledge of chemicals and explosives, how to cut water supplies, wreck machinery and disconnect telephone wires. O.G.P.U.- agents operate amongst every batch of students. They might pick on a man as having particularly useful connections in the country of his origin and after a short preliminary course send him back almost immediately as an O.G.P.U. agent.”

En annan person utbildad av Komintern lämnade följande uppgifter till FBI:

“ In a ‘Special Department’ in the suburbs of Moscow specially picked pupils from the LS receive instruction in the most dangerous subjects: Economic and military espionage and disintegrating and subversive activities in the armed forces.”

I detta sammanhang bör observeras att följande ledande svenska kommunister utbildades vid LS: Knut Bäckström, Georg Greiff, Gustav Johansson, Fritjof Lager, Knut Olsson, Set Persson, Ragne Rogeby, Sixten Rogeby, Knut Senander, Signe Sillén, Anton Strand och Gunnar Öhman. Arvid Wretling var lärare vid LS.

Några avslutande synpunkter

Den bok som recenseras här är av intresse eftersom den ger en bild av hur illegala sovjetiska agenter opererade men av en agent som stod på regimens sida. Den som läser boken bör komplettera med till exempel någon av John Barrons böcker om de sovjetiska underrättelse-
organisationerna. En mängd intressant material finns i Venonaböckerna, som baserar sig på amerikansk avlyssning av radiotrafiken mellan Sovjetambassaden i Förenta Staternas huvudstad och Moskva. Här kan nämnas John Earl Haynes och Harvey Klehr, Venona (2002).