MACHIAVELLI REVIVED:  ELITE THEORIST AMERICAN JAMES BURNHAM (1905 – 1987) AND THE EFFECTIVE TRUTH

May 27, 2018

”But since my intention is to write something of use for those who understand it, it seemed more suitable to me to go after the effectual truth of the matter than after the imaginary one.”

Niccolo Machiavelli, ”The Prince”, Chapter 15

The modern  Machiavellians  (Vilfredo Pareto and Gaetano Mosca along with Robert Michels) are the only true theorists of policy. In the political arena it is truth that matters, but it must be the effective truth (what Machiavelli called ”verita effetuale”), a truth that is at the same time working in the political world.

Existing elites in the West must be the ones that prevent dictatorship, tyranny, autocracy and Shia theocracy from rising . Twentyfirst century elites of the liberal left have not followed the advise of the Machiavellians to do what is necessary to change the course of history.

A truth that is more purely speculative or contemplative and thus impractical must be avoided.

 

Advertisements

CHINA: TWO DIFFERENT WAYS OF DEFEATING THE WEST

May 22, 2018

In the 1960s Mao formulated the theory of defeat of the West. The Chinese style of warfare was offered as a model for the world’s South to defeat the developed North. This was the first strategic model

Comrade Mao Tse-tung’s theory of people’s war has been proved by the long practice of the Chinese revolution to be in accord with the objective laws of such wars and to be invincible. It has not only been valid for China, it is a great contribution to the revolutionary struggles of oppressed nations and peoples throughout the world. . . .

U.S. imperialism is stronger, but also more vulnerable,.. Its human, military, material and financial resources are not sufficient…

However highly developed modern weapons and technical equipment may be and however complicated the methods of modern warfare, in the final analysis the outcome of a war will be decided by the sustained fighting of the ground forces…The spiritual atom bomb which the revolutionary people possess ss a far more powerful and useful weapon than the physical atom bomb. (Lin Piao, Long Live the Victory of the People’s War ! (Peking: Foreign Language Press, 1965, pp. 42-58).

After taking power in 1949 the first attempt of the Chinese communists to defeat the West was made in the 1960s. The goal was to ‘encircle the cities’ and use revolutionary movements in Asia, Africa and Latin America against North America, Europe and Australia. The large populations in the South would overwhelm the sparsely populated North.

The forward strategy of President Richard M. Nixon and his advisors helped isolate the Soviet Union in a bold grand strategy move.

China after the collapse of the Soviet Union in 1991 turned to state capitalism in the hope of defeating the West. This was the second model.

Beijing is also engaged in large-scale theft of American as well as European research and technology.

China poses the most significant threat of technology theft from an estimated $510 billion spent annually on U.S. research and development.

China has a government-directed, multi-faceted secret program whose primary task is technology acquisition, as well as a highly refined strategy to develop and exploit access to advantageous information through the global telecommunications infrastructure

There exists specific lists of technology for theft. Beijing uses clandestine agents, front companies, and joint research ventures in the theft program.

In the case of robotics and AI, two fields of study with the potential to fundamentally change the international economy as well as the future of war-fighting, China has released the Robotics Industry Development Plan and Next Generation Artificial Intelligence Development Plan with the goals of China assuming global leadership in the coming decades.

China is also using some of the 350,000 Chinese students in the United States for intelligence work.

Furthermore it has been pointed out recently in National Interest journal:

In partial response to the Section 301 investigation into Chinese infringements of intellectual property rights (IPRs), the White House Office of U.S. Trade Representative has recommended the application of an additional 25 percent tariff on $50 billion worth of Chinese products. In the meantime, China has applied its own list of U.S. products subject to tariffs up to 25 percent.

The history of Chinese intellectual property has only progressed in fits and starts. In the twentieth century, between invasions from Japan, World War II, and internecine warfare, patents in China had virtually no real protections; consequently, while patent laws did exist during this period, “China had virtually no tradition of patent protection entering the modern era,”

When the Communists assumed power in 1949, they rejected the entire corpus of Kuomintang (i.e., the laws that existed before 1949) law and “began to develop a new legal system based largely on the Soviet model,” which, with respect to intellectual property, resonated with “the fledgling Chinese communists because in large measure ‘the values under[lying] the Soviet model reflected traditional Chinese attitudes toward intellectual property.’”

It was not until the 1980s—which is when China became a member of the World Intellectual Property Organization—that it began to strengthen its intellectual property framework and enact comprehensive laws that governed the protection of these rights.

The China scholar Frederick Abbott has claimed that the infringement of intellectual property will fuel economic development “until the country reaches the point where IPR protection becomes economically advantageous to a sufficiently strong set of domestically vested interests.” While the velocity through this development period may be different from country to country, there are no exceptions to passing through this phase during the nascent stage of a nation’s development.

Comment: China before 1949, when the communisst took over, had a history of close relations with the United States. Americans broadly supported the liberation of China in 1912. One American in particular, the geopolitical theorist Homer Lea, held a high rank in the pre.communist Chinese Army. If there is a change of elite in China the new elite will certainly be pro-American.

RICHARD PIPES – USA:S LEDANDE RYSSLANDSKÄNNARE HAR AVLIDIT

May 19, 2018

Associated Press meddelade den 18 maj 2018 att den framstående Rysslandskännare professor Richard Pipes avlidit i sitt hem i Massachusetts, USA. Han var rådgivare till president Ronald Reagan och blev 94 år.

Den pensionerade juristen och författaren Bertil Häggman hade nöjet träffa professor Pipes vid ett antal konferenser på Kent Castle i sydöstra England i början av 1980-talet, där bland annat politiken mot Sovjetunionen behandlades.

Pipes son, den kände Mellanösternexperten Daniel Pipes, lämnade beskedet .

Pipes var född i Polen 1923 och flydde undan nazismen samt kom till USA 1940. Hela hans akademiska karriär var vid Harvarduniversitetet fram till pensioneringen år 1996. I början av 1980-talet var han chef för Eastern European and Soviet Affairs vid det nationella säkerhetsrådet under president Ronald Reagan.

Åren 1961 till 1979 var farliga år för Västvärldens demokratier. Då dominerade den så kallade fredliga samlevnaden vilket gjorde det möjligt för Moskva att flytta fram sina positioner. USA fäste under den perioden av det kalla kriget mindre vikt vid politiska och psykologiska operationer mot Sovjetväldet. Dessa operationer fortsatte och upphörde inte helt men fick mindre betydelse.

Reagan psykologiska och politiska operationer mot Sovjetblocket, har det visat sig, var starkt påverkade av konservativa strateger från slutet av 1940-talet fram till slutet av 1970-talet. En av dessa strateger var Rysslandshistorikern Richard Pipes. En annan var professor James Burnham vars böcker nu aktualiserats sedan valet 2016 i USA.

1980-talet kom att bli avgörande i det kalla kriget. När president Ronald Reagan tog över 1980 efter Carter hade de minskande försvarsutgifterna börjat bli ett hot mot USA:s och den icke-kommunistiska världens säkerhet. Reagan ändrade på försvarspolitiken och ökade försvarskostnaderna från 134 miljarder dollar 1980 till 253 miljarder dollar 1985. Målet var att balansera de sovjetiska ökningarna och ge USA en stark ställning vid förhandlingsbordet.

Reaganadministrationen åstadkom också en förändring i den sovjetiska expansionspolitiken. De halvhjärtade försöken till att stoppa sovjetisk aggression hade lett till en omfattande sovjetisk frammarsch främst under åren 1975 till 1979. Sovjetunionen strävade under den perioden aktivt efter världshegemoni och att kontrollera till exempel Centralamerika.

JAMES BURNHAM: MAKTELITENS FRAMVÄXT HOTAR KONGRESSENS STÄLLNING

May 18, 2018

I denna avslutande artikel i en serie av bidrag till svar på frågan kring orsakerna till den republikanska valsegern i november 2016 har turen kommit till James Burnhams tredje bok i serien om USA och eliterna.

Det finns då anledning att gå tillbaka till 1970-talet och hur balansen då fungerade mellan den lagstiftande och verkställande makten i USA. Under 1974 lyckades kongressen tvinga bort den republikanske presidenten Richard M. Nixon från presidentposten. Detta skedde trots att Nixon 1972 återvalts av det amerikanska folket. På Nixon följde två svaga presidenter, Gerald R. Ford och Jimmy Carter. Det kunde synas som om kongressen lyckats åtevinna en del av vad den förlorat under Franklin D. Roosevelt.

Ursprungligen hade Burnham tänkt sig att vad som blev ”Congress and the American Tradition” (1959) skulle ha hetat ”The Attack on Congress”. Den amerikanska lagstiftande församlingen var på nedgång och en ny ideologisk elit var på uppgång. Det blev en bok där den amerikanske machiavellisten Burnham behandlade en fråga som bekymrade honom: hur utvecklades USA:s styre under 1900-talet.

Daniel Kelly har i sin Burnhambiografi från 2002 (”James Burnham and the Struggle for the World – A Life”) skrivit att USA rörde sig bort från en existerande maktbalans mot en centraliserad närmast Caesarliknande massdemokrati:

The Federal government had mushroomed and the presidency had replaced Congress as its primary branch. The peak moment had come with the presidency of Franklin D. Roosevelt (though the Wilson presidency had served as a ”rehearsal”).

Nu hade kongressen utvecklats till att bli nummer två. Orsaken var ”permanent kris” i ekonomin och storkrig. Kunde kongressen överleva i den form den var tänkt att fungera enligt grundlagsfäderna? Troligen inte enligt Burnhams åsikt.

I realiteten har kongressen dock överlevt tämligen väl men den ständiga kampen mellan kongressen och den federala byråkratin blir än tydligare. Sedan president Donald Trump tillträdde pågår det en intensiv strid om vad som hände under valet 2016.

Republikanerna har funnit tecken på att demokraterna ville stoppa Trump genom att med rysk hjälp hitta skandaler. Demokraterna försöker nu hämnas de republikanska försöken att få Bill Clinton avsatt.

James Buchanan har formulerat vad som pågår tämligen väl och han är enig med Burnham:

Sedan de moderna statliga byråkratierna har kommit att behärska andelar av nationalinkomsten som ingen hade kunnat drömma om, inte ens de första demokratiska socialisterna i sina mest rosenröda framtidsförhoppningar, kommer dessa byråkratier inte utan kamp att avstå från sina positioner i samhället.

Kampen mellan kongress och president kommer att fortsätta fram till 2020. Mellanårsvalet 2018 kan bli avgörande. Mycket talar för att republikanerna kommer klara sig tämligen väl. De desperata demokraterna kommer att tillgripa alla tillgängliga medel för att nå majoritet i kongressen och på så sätt kunna avlägsna Trump från presidentposten. Målet är att uppnå vad man lyckades med 1974. Avsätta president Richard Nixon, en president vars status ständigt förbättrats efter 1974. Nixon framstår som en stor strateg som skapade en av förutsättningarna för Sovjetunionens fall: the rise of China.

JAMES BURNHAM OCH SANNINGEN OM DE VÄNSTERLIBERALA POLITISKA ELITERNA

May 17, 2018

Den amerikanske statsvetaren James Burnham hade på förslag av kollegan Sidney Hook på 1930-talet börjat läsa verk av Machiavelli, den tyske statsvetaren Robert Michels, den italienske sociologen Vilfredo Pareto och den sicilianske teoretikern Gaetano Mosca. Av dessa banbrytande pionjärer på elitforskningens område utvecklades hans syn på ”den politiska vetenskap” som ledde till boken ”The Machiavellians – Defenders of Freedom” (1943; den finns inte översatt till svenska). Många betraktar den som Burnhams mest betydelsefulla bok.

Det var enligt Burnham italienaren Niccolò Machiavelli som grundade ”den politiska vetenskap” som blivit en väsentlig del av burnhamiternas tänkande. Innan Machiavelli skulle politik och internationella förbindelser i den politiska litteraturen vara “dygderika” och byggde på klassisk grekisk litteratur.

Den italienske diplomaten blev en stor förnyare vad gäller politiskt tänkande. Man får dock inte glömma bort att han också var en stark understödjare av italiensk enighet, ett stärkande av italiensk militärmakt till skydd mot utländska angripare och en stark anhängare av demokratisk kontroll av den styrande eliten. Samtidigt insåg den banbrytande italienske filosofen och tänkaren att politik främst var en maktkamp inte bara mellan individer utan också mellan stater.

Florentinarens arv finns i den realistiska skolan inom internationell politik (och som en följd också geopolitik). Denna skola framställer hypoteser om framtiden utan att ta hänsyn till det önsketänkande som de utopiska klassiska filosoferna hängav sig åt.

Machiavellis tankar om den formella och verkliga betydelsen inom den politiska retoriken till skillnad från myter spelade för Burnham en viktig roll. Den verkliga betydelsen kan bara utrönas inom existerande tid, rum och historia.

Den “politiska människan” är primärt en aktör som inte tänker logiskt utan drivs av “instinct, impulse” och särintresse.

Härskare och politiska eliter (också i moderna demokratier) är först och främst intresserade av att behålla sin egen makt och de egna privilegierna.

De machiavelliska tänkarna var enligt Burnham:

the only ones who have told us the full truth about [political] power.

Burnham ägnade i sin bok stort utrymme åt Macchiavellis ”Fursten” (den bästa svenska översättningen är av Paul Enoksson, Atlantis, som utkom för några år sedan), ”Discourses on Livy” (som finns på svenska under titeln ”Republiken”, även den översatt av Enoksson på Atlantis), The Art of War (som finns på danska under titeln ”Krigskunsten”, Helikon Forlag), ”History of Florence” men också Moscas ”The Ruling Class” (finns ej på svenska), Michels ”Political Parties” (som finns på svenska utgiven av Ratio) och Paretos ”Mind and Society” (som inte finns på svenska). Machiavellisternas empiriska studier bygger på fakta, inte målsättningar och utopier.

”The Machiavellians” har efter valet 2016 kommit att ägnas ett ökande intresse i USA. Det främsta bidraget om Burnham och eliter publicerades i tidskriften American Affairs av en ledande akademiker, Julius Krein, ”James Burnham’s Managerial Elite” (vårnumret 2017, Vol. 1, No. 1). Här skriver Krein bland annat om vad de amerikanska vänsterliberala eliterna misslyckats med:

The inability to reduce mass unemployment: although headline U.S. unemployment figures are low, labor participation rates are also at their lowest levels in decades.

Economic cycles are no longer trending higher: boom-bust cycles are economic inevitabilities, but when cycles overall trend downward, as the post–financial crisis recovery would suggest, it is a sign that the society “can no longer handle its own resources.”

Instability and manipulation of foreign exchange: many of the world’s major economies are effectively engaged in an undeclared currency war against each other.

Excess uninvested cash: the “mass unemployment of private money is scarcely less indicative of the death of capitalism than the mass unemployment of human beings. Both show the inability of the capitalist institutions any longer to organize human activities.” The same is true for managerial institutions. The inability of corporate or financial investors to find productive uses for increasing cash hoards—especially in light of unusually low interest rates—signals profound and systemic economic dysfunction.

Failure of advanced nations’ policies toward developing economies: in recent decades, the managerial model for economic development has been “globalization,” or the offshoring of labor-intensive industries to geographies with lower wages and employment costs. This model is now breaking down and not only because of political resistance in Western nations.

The inability to exploit technological advances: this failure applies not only to hypotheses concerning a slowdown in innovation but also to the likelihood that fully exploiting available technological advances would not positively “disrupt” but rather destabilize society. For Burnham, the fact that capitalism would be unable to implement new technologies without significantly increasing unemployment was a further indication that a new social organization had become necessary.

In place of the 1930s agricultural depression that Burnham described, consider the systemic challenge to managerial society posed by the collapse of the universities.
Ideological impotence: “no one who has watched the world during the past twenty years can doubt the ever-increasing impotence of the bourgeois ideologies,” wrote Burnham.

It is impossible say whether the accumulating problems facing managerial society are in fact the beginning of its demise or whether a transformation into new social arrangements is underway. Unlike in Burnham’s time, no new elite appears to be rising as a class.

HAR DET AMERIKANSKA FOLKET TRÖTTNAT PÅ SIN ELIT?

May 16, 2018

En av de främsta latinska sociologerna var italienaren Vilfredo Pareto (1848 – 1923), som i sitt verk “Trattato de Sociologia Generale” (1916) behandlade olika styrande eliter. Främst är det politikerna i ett land det rör sig om. Men det finns också andra icke-styrande eliter. Dessa varierar. Det kan finnas eliter bland till exempel schackspelarna och frimärkssamlarna. Viktigast är dock vad en ledande svensk sociolog, professor Hans Zetterberg, har kallat den centrala zonen, en metafor för den icke-styrande huvudeliten. I dagens Sverige är väl det bästa exemplet på en icke-styrande elit just den centrala zonens intellektuella. Det finns dock eliter överallt i alla länder och de är alltid en liten minoritet.

Ingen elit är stillastående. Den skiftar alltid. För att fortleva måste den ständigt förnyas och föryngras. Nya medlemmar av eliten hämtas i moderna samhällen från samma ideologiska riktning varifrån de äldre medlemmarna utvalts.

Eliter utvecklas lätt till slutna sällskap. De måste förnyas om de inte skall förlora makt och inflytande. Under tidigare århundraden i Väst kunde de störtas med våld. I våra dagar (i demokratier) sker förändringen på annat sätt.

Pareto var realist i motsats till de i Västerlandet nu inflytelserika utopisterna. De flesta utopier har hamnat i grus och aska. Bästa exemplet är det av förloraren Karl Marx inspirerade Sovjetväldet.

Makt används i alla sociala relationer, inte bara vid maktförändringar. Det kan vara mer eller mindre synligt. I de skandinaviska länderna är det mindre synligt men finns där ändå på ett subtilare sätt. Makten finns som en existerande faktor överallt och allestädes.

I dagens USA existerar det tecken på att väljarna tröttnat på den regerande eliten. Elitproblemet togs upp redan under andra världskriget av den amerikanske statsvetaren James Burnham (1905 – 1987). Hans bok ”Direktörernas revolution” (1941) blev en global bästsäljare. Burnham hade oroats av utvecklingen i det nazistiska Tyskland, i Sovjetunionen och USA. Den bild han ger i boken är ett samhälle, som undan för undan i ett allt fastare grepp blir låst i ”direktörernas”, kommissariernas eller de högre tjänstemännens händer.

Burnhams analys visade sig vara felaktig på två punkter. I Tyskland och Ryssland kom eliterna att försvinna. I det förstnämnda landet skedde det i ett demokratiskt försvarskrig mot nazismen. I Sovjets fall kollapsade den kommunistiska elitstaten men oligarkerna har inte helt och hållet försvunnit.

I USA har utvecklingen varit annorlunda. Först var det Franklin D Roosevelts så kallade New Deal, ett system som i stor utsträckning liknade de system som byggdes upp av socialdemokratierna i Europa. Burnham skrev i sin bok:

Denna strävan kommer att krönas med framgång. Efter övergångstiden kommer dessa funktionärer att ha erövrat makten i samhället, att vara dess härskande klass. Denna strävan utvecklas överallt i världen, den har redan nått långt överallt, ehuru utvecklingen skett olika hastigt i skilda länder.

I kommande artiklar är avsikten att här behandla elitutvecklingen i USA ur ett burnhamskt perspektiv utifrån ytterligare två böcker av denne: ”The Machiavellians” och en senare bok som sätter fokus på hur kongressens makt i USA försvagats på grund av framväxten av en allt mäktigare elit.

En viktig fråga är dessutom den om elitväxling. Det är naturligt att ställa sig frågan om folket vill ha en ny elit eller bara en förändring av den nu existerande.

BOSTON DYNAMICS STUNS WITH ROBOT VIDEOS

May 14, 2018

Fox News on May 12, 2018 reported American advances on the robot front. Excerpts below:

Boston Dynamics…unveiled two new videos that show them autonomously navigating through different terrains, including an office and a lab, and jogging in a grass field.

They detail the progress that Atlas, a humanoid robot, and SpotMini, a doglike robot, have made. SpotMini, for example, is using cameras to identify and move past obstacles, such as office furniture.

…Atlas’ jump over the downed tree trunk isn’t elegant in the way an Olympic hurdler is, but it more than gets the job done.

The videos, which have racked up a combined 1 million views, are the latest to show off these robots…

Even Boston Dynamics’ founder, Marc Raibert, has acknowledged that its robots can cause fear.

Boston Dynamics, which was sold from Google to Japanese tech conglomerate SoftBank for an undisclosed sum last year, has not revealed what it eventually plans to do with its robots.

On its website, the company, which got its start at the Massachusetts Institute of Technology, says it is “changing your idea of what robots can do” and prides itself “in building machines that both break boundaries and work in the real world.”

Comment: The robot Atlas is a good example of how US-Japanese cooperation is furthering technical innovation in the field. Europe seems to be falling behind thanks to high taxes and too much bureaucracy.

VÄSTLIG NEDGÅNG?

May 11, 2018

Bertil Häggman och Claes G Ryn utkom 1971 med boken “Nykonservatismen i USA” (1971). Den väckt en ofta upprörd debatt. Författarna beskrev den amerikanska konservatismens rötter och senaste gestalt med början under 1950-talet. På vänstersidan var det stor upprördhet och i det borgerliga lägret noterade man med intresse den begynnande högervinden i Förenta Staterna.

Det kanske viktigaste kapitlet i boken var Bertil Häggmans ”Kritiken mot liberalismen: James Burnham”. År 2007 tog författaren och juristen Häggman upp Västerlandets självmord i en artikel publicerad i Captus Tidning. Den bok som hade gjort Burnham berömd var “Direktörernas revolution” (på svenska 1947). Här försökte den amerikanske professorn analysera vad som skulle hända efter andra världskriget. Om det nazistiska Tyskland segrade skulle världen domineras av tre stora hegemoner.

Vad var det som gjorde boken “Västerlandets självmord” så betydelsefull, särskilt för bedömningen av den nuvarande västerländska krisen? Burnham drog år 1964 slutsatsen att om världens utveckling fortsatte efter den som modell som skapats av socialdemokratin i Europa och vänstern i USA skulle det leda till förfall och Västs slutliga kollaps. När Sovjetunionen rasade samman år 1991 kunde det tyckas som om hotet hade minskat. Men åtminstone inom media och kommunikation fortsatte vänstern att dominera och från och till lyckades socialdemokraterna i Europa ta makten. De åtta åren med Obama-administrationen i USA har lett till inre motsättningar i USA. Donald Trumps seger i 2016 års val har gjort Burnhams analyser alltmer aktuella.

Bertil Häggman skrev 1971 om Burnham i Nykonservatismen i USAatt denne ville förstå vänstern i dess konkreta, nuvarande form som en motreaktion mot ”fienden till höger”. Utan denna fiende skulle någon vänster förmodligen inte existera.

Det fortsatta studiet av Burnham är oundgängligt. Hans varningar är särskilt värda att uppmärksammas när tillväxten i Europa stagnerar, befolkningsminskningen accelererar och tre anti-västliga imperier i Eurasien, bland dem Kina, kontinuerligt flyttar fram sina positioner.

I boken ”Direktörernas revolution” studerade Burnham de kommande eliterna i världen. När boken kom ut 1941 befann sig världen i ett skede av samhällsförändringar, ett skede som präglades av osedvanliga förändringar i samhällets institutioner: de ekonomiska och sociala, de politiska och kulturella. Vi befinner oss idag i ett liknande skede med snabba förändringar. En viktig fråga är om folken i Europa och Amerika börjat tröttna på de nuvarande eliterna, de politiska, ekonomiska och kulturella. Denna fråga kommer att behandlas närmare i några inlägg på denna blogg.

FINLAND, SWEDEN AND AMERICA AT PENTAGON MEET – CONFIRM STRONG DEFENSE RELATIONSHIP

May 10, 2018

Defense.gov on May 8, 2018, reported on Secretary of Defense James N. Mattis; Jussi Niinistö, Minister of Defence for the Republic of Finland; Peter Hultqvist, Minister of Defence for the Kingdom of Sweden meeting at the Pentagon. Excerpts below:

Secretary of Defense James N. Mattis:

Well Minister Niinistö, Minister Hultqvist, Ambassador Kauppi and members of the delegations, welcome.

To have you today was a real pleasure for us and I’m sure you can say that you saw loud and clear how we express our military respects for your two nations at the full honors parade just now.

It’s a privilege Ministers to welcome both of you back to the Pentagon. And to continue our conversations following last November’s northern group meeting in Helsinki, and to enhance our trilateral efforts while upgrading our national defenses. Finland, Sweden are both vibrant democracies, and they share with the United States a strong defense relationship.

Each of us supports regional and global stability, with international law providing the essential framework between nations large and small. Here in Washington, we salute both of your nations serious approaches to security in support of a global order that respects all nations’ sovereignty and territorial integrity, providing a steady anchor of stability in a region grown more tense as a result of Russia’s unfortunate, unproductive and destabilizing choices from the Ukraine to Syria.

Finland, Sweden and America remain aligned in our shared understanding of regional challenges and united in our desire to address them together; for we democracies are always stronger together.

Both Finland and Sweden know first-hand that the threat this type of disregard for international law can pose to regional security and stability a disregard that can take various modes, from the Russian invasion of Finland during the winter war almost 80 years ago is one example. And one in which the Republics of Georgia and Ukraine know all too well from current events. Also, Soviet incursions into Sweden’s territorial waters at the end of the Cold War is another example, a reminder of threats we once hoped were in our past.

Russia’s destabilizing behavior today reminds us that our shared respect for the rule of law and territorial integrity must be defended. In that vein, I wish to express our respect for Finland and Sweden’s strong commitment to global security.

Thank you for your nations continued contributions to the defeat ISIS coalition and to NATO’s Resolute Support mission in Afghanistan. Your well trained, well equipped and ethical troops’ courage and commitment bring essential capability to those battlefields, just as your nations have, for decades, brought compassion to humanitarian fields. From the Swedish Red Cross hospital stood up in Pusan during the Korean War, to the humanitarian aid both Finland and Sweden provide today to those in need around the globe. Both your nations serve as examples to others in human rights, global citizenship and defense of democracy.

As we look to the future, we will continue to bolster our partnership in the Arctic. Both your nations bring extensive knowledge of this increasingly important region, with Finland as the current chair of the Arctic Council. And with Sweden having held the chair from 2011 to 2013, I look forward to your thoughts and advice on this region. Today, we signed our statement of intent and take our military cooperation to the next level. For relationships are never static, they always evolve, either growing stronger or weaker.

Our meeting demonstrates our mutual commitment and our positive trajectory strengthening our military relationships.

Comment: These words from Secretary Mattis sound reassuring and the positive words should be appreciated in Stockholm and Helsinki. One must however remember that it is a Swedish social democratic project to stay out of NATO. Only full NATO membership will provide the security non-aligned Sweden and Finland need. The Finnish defense forces remain strong since the Cold War but in Sweden military security has since 2006 been neglected. The defense capability is low and Stockholm spends only 1 percent of GNP on the military, one of the lowest spendings in Europe. Sweden certainly needs American support.

GRAND STRATEGY MATTERS FOR THE WEST

May 8, 2018

Washington Times on April 30, 2018 published a review by John R. Crove of a new book by Yale history professor John Lewis Gaddis ( ”On Grand Strategy”) Penguin Press, 26 US dollars). Excerpts below:

John Lewis Gaddis, professor of History at Yale, is the author of “The United States and the Origins of the Cold War,” “Strategies of Containment,” “The Long Peace,” “The Landscape of History,” “Surprise, Security, and the American Experience” and “The Cold War: A New History.” His “George F. Kennan: An American Life” won the 2012 Pulitzer Prize in biography.

At Yale he teaches courses in grand strategy, biography, historical methodology, and Cold War history, an area in which he is widely acknowledged to be the authority…

Mr. Gaddis quotes Lenin [on the marxist-leninist view of strategy]: “‘The masses were too stupid and too blind to be allowed to proceed in the direction of their own choosing. [T]hey could only be saved by being ruthlessly ordered by leaders who had acquired a capacity for knowing how to organize the liberated slaves into a rational planned system.’”

[On Marx] for instance, [the reader learns that] in 1861, Karl Marx worked for Horace Greeley as the London correspondent for Greeley’s New York Tribune, predicting “the North would, though not easily, win a civil war, owing to its material assets but also the possibility of igniting, in the South, a slave revolt.”

Material assets could also mean problems for the North, with the threat of European powers returning to North America to further their interests in “the growing capitalism of cotton.”

…Karl Marx, writing to Lincoln that “it fell to the lot of Abraham Lincoln, the single-minded son of the working class, to lead his country through the matchless struggle for the rescue of an enchained race. ” But Lincoln saw himself “not so much as a son of the working class, but of the Founders: “Four score and seven years ago our fathers. ” How aware Lincoln himself was of Marx, Mr. Gaddis doesn’t say.

The ground covered in the yearlong “great strategy” course taught by Mr. Gaddis, with Charles Hill and Paul Kennedy, ranges from the ancient world through World War II and the Cold War, assessing strategic theory and practice, through Herodotus, Thucydides, Octavian/Augustus, Saint Augustine, Machiavelli, Elizabeth I, Philip II, Clausewitz, Tolstoy, Lincoln, Wilson, FDR.

These and other historic figures populate this book, with some unexpected walk-ons, among them F. Scott Fitzgerald, who in 1936 described a first-rate intelligence as having “the ability to hold two opposed ideas in the mind at the same time, and still retain the ability to function.”

“Which is what grand strategy is meant to prevent. I’ll define that term. as the alignment of potentially unlimited aspirations with necessarily limited capabilities. If you seek ends beyond your means, then sooner or later you’ll have to scale back your ends to fit your means.”

Examples of strategic failures, people doing dumb things include Xerxes’ invasion of Greece, the Spanish Armada, Napoleon’s invasion of Russia, a strategic mistake duplicated by Hitler…

Finally, although only touched on, Mr. Gaddis is saddened by the current state of his discipline, which he divides into two camps. Academic historians increasingly specialize in narrow research, while theorists are eager to be seen as “social scientists.”

Both groups neglect relationships “between the general and the particular — between universal and local knowledge — that nurture strategic thinking. And both, as if to add opacity to this insufficiency, too often write badly.”

• John R. Coyne Jr., a former White House speechwriter, is co-author of “Strictly Right: William F. Buckley Jr. and the American Conservative Movement” (Wiley).”

Comment: Charles Hill is mentioned in the review above. He is the author of ”Grand Strategies – Literature, Statecraft, and World Order” (2010) and remarks on the development of America that it did not become ancient Athens. Instead it would be a new and unique polity that would need ”The Enlargement of the Orbit”; that is, it would need to grow to embrace the continent.

After that, it should be remembered that the main strategist for American hegemony was the New Yorker William Henry Seward (1801 – 1872). He supported a grand strategy that took America from territorial hegemony to a commercial one. A lawyer he ended up as US Secretary of State after having been governor of New York State. In an adress in 1844 he said that Expansive Territory inseperably belong to the idea of National Greatness. A real hegemon was a hegemon for the seas. He identified the progress of civilization with the spread of liberty. Commerce was the chief agent of America’s advancement in civilization and hegemonic enlargement. The commerce of the world was the hegemony of the world. Seward also believed that Asia was the chief theater of events in the world’s great hereafter. This prediction has come true. Eurasia is now home to three great powers: Japan, China and India.