Archive for October, 2009


October 29, 2009

In 2005 book Chinese Colonel Yuan Zelu caused worries at Pentagon. In Joint Space War Campaigns he called for deploying an orbiting network of strike weapons that would be concealed and launched in an emergency to bring the opponent to his knees.

China seems not to have a dedicated space campaign. Instead space operations do form an integral part of all campaigns. The PLA’s military theoretical journal China Military Science argues that “it is in space that information age warfare will come into its more intensive points.”

Further more China is developing the ability to attack U.S space assets. PLA wants to destroy, damage, and interefere with reconnaissance/observation and communications satellites.
A quote from Col. Zelu’s book:

[The] goal of a space shock and awe strike is [to] deter the enemy, not to provoke the enemy into combat. For this reason, the objectives selected for strike must be few and precise … [for example], on important information sources, command and control centers, communications hubs, and other objectives. This will shake the structure of the opponent’s operational system of organization and will create huge psychological impact on the opponent’s policymakers.

In January 2007 China tested a direct ascent anti-satellite (ASAT) weapon that demonstrated the PLA’s interest in counterspace systems. In addition to the “kinetic kill” capability demonstrated by the ASAT test, the PLA is developing the ability to jam, blind, or otherwise disable satellites and their terrestrial support infrastructure.

In the early 20th century the Chinese-American geopolitician Homer Lea warned of a Pearl Harbor if the American military did not prepare for an attack by the powerful Japanese in the future. Although some leading American generals including MacArthur did read and accepted the prognosis of Lea, most did not.

The plans of China for future space warfare must be taken seriously. The United States and later the European Union must prepare for defensive war in space.


October 27, 2009

One hears that my new book, Geopolitik – en introduktion (Recito Forlag AB, 2009, 280 kronor, orders to Bokrondellen, Box 2052, 103 12 Stockholm, e-mail: is selling in Russia. The science of geopolitics is everywhere in the news today. Below is a short introduction to classical Western geopolitics. For the details see the list of contents of my bookin English translation:

Contents Introduction

Part I The Theories

Chapter 1 The History of Geopolitics – A Short Overview, Chapter 2 Rudolf Kjellén – Founder of Geopolitics, Chapter 3 Geopolitics in the United States, Chapter 4 British Geopolitics – the Influence of Sir Halford Mackinder, Chapter 5 German Geopolitik, Chapter 5 French Geopolitics between the World Wars, Chapter 7 Geopolitics in South America: Argentina, Brazil, and Chile, Chapter 8, Geopolitics and Sea Power, Chapter 9 Resurrection of Geopolitics – the Latest Decades.

Part II The Threat from the Heartland 1945 – 1991 – Geopoitics of the Cold War

Chapter 10 The Protracted Conflict, Chapter 11, The Former Soviet Union (Heartland), Chapter 12 Western Europe (Eurasian Rimland in the West), Chapter 13 The Threat to the Persian Gulf (Southwestern Eurasian Rimland), Chapter 14 India, Pakistan and Sri Lanka (Southern Eurasian Rimland), Chapter 15 South East Asia (Southeastern Eurasian Rimland), Chapter 16 Far East (the Eastern Eurasian Rimland), Chapter 17 Africa (Southern Part of the World Island), Chapter 18 The United States and Canada (Northern Part of the Lands of the Outer Crescent), Chapter 19 Latin America (Southwestern Part of the Lands of the Outer Crescent), Chapter 20 Australia, New Zealand and the Pacific Ocean Region (Part of the Lands of the Outer Crescent), Chapter 21 Chokepoints and the Naval Strategy of the Soviet Union.

Part III Geopolitics and Geostrategy in the 21st Century

Chapter 22 New Geopolitics


List of Names

Geopolitics – A Selected Bibliography


The history of classical geopolitical thought goes back all the way to the ancient Roman geographers like Strabo. It was, however, not until the creator of political geography, German Friedrich Ratzel (1844-1894) that the roots of geopolitical thinking started to emerge in the West. The first scientist to use the term geopolitics was Swedish Professor Rudolf Kjellén (1864 – 1922), Conservative member of parliament.

Sir Halford Mackinder (1861-1947) a British geographer and politician was to emerge as the most influential and perceptive geopolitical thinker of all. Mackinder’s basic thesis was of great simplicity: Eurasia (Europe and Asia) had for centuries been regarded as a promontory. Communication at sea had been superior to land communication. The railroad revolution in the late 19th century, Sir Halford believed, would change that. Instead Eurasia-Africa would be regarded as a vast two-continent “World-Island”. In 1904 Mackinder named the area in Eurasia which was not accessible to sea power the Pivot Area (where the rivers drain into the ice-bound Arctic Ocean or into inland seas like the Caspian and Aral Seas). The Pivot Area could not be reached by the then dominant sea power, Great Britain (as well as the United States and Japan, all sea powers) were at the time invulnerable to land power. The coming of the railroads (and air routes) would change the relation between sea power and land power to the advantage of land power. What Mackinder feared was mainly a combination of Russia and Germany. They could use railroad and air communication to create an shift of power in Eurasia and finally conquer the World-Island. Then these two great powers could use this base in an attempt to conquer the world. The forecast was that such a bid could succeed.

Fifteen years later the British geographer in a new work published in 1919 redefined his Pivot Area to a larger zone which he called the Heartland. The basic forecast was the same: a growing advantage of land power compared with sea power.

The theory of Mackinder altered once again in 1943. Now he predicted (as most geopoliticians did) that the Allies would win the Second World War. The Soviet Union would control the greatest natural fortress in the world. This fortress would be sufficently garrisoned in number and quality. He believed, however, that another embankment of power (America, Great Britain, and France) could withstand the Soviet challenge.

Like Lea Sir Halford Mackinder understood the importance of geography. Mackinder warned also against a land power that would attempt to defeat Great Britain. One can say that Lea and Mackinder predicted the two world wars although the prediction was more relevant from 1939.

The Sea Power Theory of Alfred Thayer Mahan

We now know that the Soviet Union could be defeated. It was not a superior fortress as claimed by Mackinder, originally the theorist of land power. In the United States Admiral Alfred T. Mahan (1840 – 1914) became a strong voice for command of the sea through decisive naval battle. His theories of sea power were influential both in America and Europe. Mahan’s masterpiece The Influence on Sea-Power Upon History, 1660 – 1783 (1890), argues that fleets of large ships were needed to conquer command of the seas. His views became dominant in navies all over the world. It was Japanese enthusiasts who created the plan for fighting America with battleships.
The American geopolitician called for a strong American navy. He advocated that the United States take control of Hawaii and the Philippines. His country ought to play a greater role in the world. A construction of a canal through the Central America isthmus which would improve U.S. control of the Caribbean Sea region and make it possible for the U.S. navy to transit with ease between the Atlantic and Pacific Oceans.

The then Assistant Secretary of the Navy and future President Theodore Roosevelt shared the Mahan vision. Roosevelt corresponded until 1914 with Admiral Mahan. But the influence of Mahan was wider. He saw the United States as the geopolitical successor to Great Britain to exert its financial, military and political influence across the globe. In 1910 Mahan warned about the growing menace of the Wilhelmine Germany and recommended an American alliance with Great Britain, France and Germany. In the book The Problem of Asia (1905) he had written about the danger of Russian landpower and argued for an alliance between the United States, Britain, France, Germany and Japan to counter Russia. This was a remarkable prediction of containment after 1948. Many modern writers on geopolitics have placed Mahan among the most prominent thinkers advocating American strength. In reality it was a new Manifest Destiny of America drawn from sea power. It influenced America when it was moving from control of the continent to find its more influential role in the world.

The Coming of Nicholas Spykman and the Rimland

The American political scientist Nicholas Spykman (1893 – 1943) in the 1940s challenged Mackinder’s views. The First and the Second World Wars had not been only the struggle of land-power against sea-power. Spykman’s basic view was that the Soviet Union after 1945 would be able to attempt a conquest of the World-Island. He offered the theory that the power which controlled the Rimland (the area around the heartland from Scandinavia in the northwest, the Middle East, India, South East Asia, China and the Soviet Far East would control Eurasia and the destinies of the world. The United States could not tolerate that the Soviet Union controlled the World-Island. America would have to balance Soviet power concentrating on the Rimlands. In that it would be successful and be the ultimate victor.


October 27, 2009

Johan Norberg är anställd på den amerikanska tankesmedjan Cato och en stark försvarare av kapitalism, frihandel och globalisering. Det finns föga anledning att kritisera honom på de punkterna. Om globalisering leder till en världsstat skulle det i sin yttersta konsekvens innebära ett allvarligt hot mot parlamentarisk demokrati. Vad skulle hända om en tyrann i denna möjliga världsstat rycker åt sig makten? Vad händer med politiken i världsstaten?

I sin senaste bok Den eviga matchen om lyckan – ett idéhistoriskt referat (Natur & Kultur, 2009) har Norberg valt att i populära termer gör ett svep över mer än 2000 år av västerländsk idéhistoria. Syftet är gott men det finns anledning att betrakta hans beskrivning av Platon närmare. För författaren är han en anhängare av diktatur. Staten skall ha all kontroll. Dessutom är han enligt Norberg ”militarist”. Den första frågan måste bli: hur har det varit möjligt för Platon att förbli filosofins superstar om han bara var diktaturanhängare?

I boken reflekteras den gamla uppdelningen mellan nutida beundrare av Platon och Aristoteles. Den förre insåg vikten av militärt försvar och nationell säkerhet. Det intresserar inte Norberg mycket. Kapitalism och ett fritt marknadssystem är viktigt i försvaret för den globala friheten och demokratin. Utan en stark ekonomisk grund saknas möjligheten att bygga upp ett starktförsvar för frihet och demokrati, något som Norberg tycks sakna insikt om.

Norberg tillgriper den vanliga metodiken. Ett eller två citat räcker och sedan är Platon placerad där han tycks hör hemma – bland diktaturförsvararna. Inte ett ord om Platons skarpa kritik av tyranni. Betydelsefullt är också, om man som Norberg vill ge en nidbild av den grekiske mästerfilosofen, att inte redogöra för den tänkbara förändringen av synen på demokrati i Lagarna. Den atenske besökaren i denna Platons sena bok rekommenderar en detaljerad lagstiftning för en tänkt stat som ger andra än filosoferna makt. Platon hade knappast ägnat så mycket tid åt formuleringarna i boken om han inte trott att bildandet av ett politiskt samhälle, där inte bara eliten hade inflytande. Kanske var det så att han mot slutet hade kommit fram till att det var värt att satsa på att reformera de grekiska statsstaterna?

I stället för att teckna en nidbild av Platon kunde Norberg ha givit en mer nyanserad bild av giganten i västerländsk filosofi. Kanske kan man använda Winston Churchill som sentida förebild. Han var engelsk adelsman och inte särskilt starkt inriktad på jämlikhet. I en värld som hotades av tyranni blev han den kanske störste försvararen av demokrati i modern historia. Tyrannen stod på höjden av sin makt. Kontrasten mellan statsmannen och tyrannen är en av vår tid största lärdomar. Den stora tragedin var att segern över tyrannen Hitler ledde till ett lika stort hot mot demokratin i Stalins gestalt. Churchill gjorde vad han kunde efter andra världskriget för Greklands överlevnad som fri nation och talet i Fulton, Missouri, var en varning inför vad som komma skulle.

Churchill var från den engelska eliten. Före andra världskriget krävde han upprustning i England så att man kunde försvara sig mot den nazistiske tyrannen. Platon varnar för riskerna av ett svagt försvar. Det gör honom inte till en ”militarist” som i Norbergs bok.

Den konservative engelske premiärministern var inte bara en stor statsman som kunde fatta avgörande beslut. Han var också filosof. I Staten skrev Platon: ”Om inte filosoferna blir kungar i staterna eller de som nu kallas kungar och härskare blir filosofer i ordets sanna och fulla betydelse – om inte politisk makt och filosofi går samman och alla de naturer som nu enbart strävar efter ettdera utestängs med våld – då blir det aldrig slut på olyckorna för staterna, inte heller för människosläktet, tror jag.”


October 26, 2009

The former KGB-agent Jan Guillou, a Swedish writer of suspense fiction, says he had contacts with Soviet intelligence in Stockholm because it was fun. In today’s Expressen Oleg Gordievsky (“KGB-chefen om fallet Jan Guillou”, October 26, 2009), a leading Soviet defector of KGB now living in England, is interviewed on the Guillou case. According to the former KGB-chief the contact at the Soviet embassy, J. Gergel, was an expert on using journalists as spies:

Gergel had great successes in Sweden and when back in the Soviet Union he made a career within KGB. In Sweden he collected political information. His superiors regarded him as very diligent, careful and a success. After 1968 KGB had problems recruiting and having an upcoming journalist like Guillou as agent was very important. He cold provide information on Swedish politics, Swedish relations to the Soviets which could be used against for instance Communist China, an adversary of Moscow at the time.

An interesting fact on the Swedish writer is that he has been president of the Association of Journalists with 5, 200 members. It says somethng of the political leanings of Swedish journalists.

In the 1970s Guillou co-authored a book about Iraq. The authors praised Saddam Hussein’s prisons as ‘better than Swedish apartments’. They further predicted that Jews who fled from Iraq to Israel would return. He wrote in Aftonbladet (pro-Palestinian tabloid in Stockholm) just after 9/11 that the death toll in New York:

…was about one-third of those innocent people killed when Israel attacked Lebanon in the early 1980s.

There have for a long time been information in the public arena (as yet without proof) that Guillou had contacts with the intelligence services of Saddam Hussein and Yassir Arafat. It remains to be seen if Swedish archives can reveal anything on those possible contacts


October 26, 2009

Nu har den kommit. Boken som visar att östtyska Stasi hade Västtysklands största dagstidningar i kikarsiktet (J. Staadt-T.Voigt – S. Wolle, Feind-Bild Springer – Ein Verlag und seine Gegner (Göttingen 2009, 328 sidor, 19.90 Euro).

Författarna beskriver för första gången i detalj hur Stasi och DDR gick tillväga för att smutskasta Springer och hans anställda. Det finns inga bevis för att Stasi låg bakom angreppen i väst från det socialistiska tyska studentförbundet (SDS). Stasi hade dock två infiltratörer i vänsterextremistiska Berliner Extra-Dienst.

Kampanjen mot förlaget och tidningarna inleddes redan på 1950-talet. Det började med ett tal av SED-chefen Walter Ulbricht i april 1966 med häftiga angrepp. Det fanns till och med planer på en vänstertidning i Berlin för att motarbeta Die Welts och Bilds inflytande.

Så kom skotten i juni 1967 under shahens besök i Västberlin. Det var en Stasi-infiltratör inom Västberlinpolisen, Karl-Heinz Kurras, som höll i vapnet, har det senare visat sig. SED finansierade ett filmangrepp på Springers person. Sedan var det dags att sprida ryktet om att förläggaren hade haft hjälp av en mystisk SS-skatt för att bygga upp sitt pressimperium. I huvudpartitidningen Neues Deutschland i öst avporträtterades Axel Springer som en spridare av lögner, hets och brutalisering. Namnet stavades med SS-runor och dollartecken. Den ovannämnda filmen belönades 1970 med ett östtyskt filmpris.

En Stasiplan (utformad av Markus Wolf, chefen för det östtyska utlandsspionaget) var att med hjälp av ett förfalskat intyg påvisa att den av Östberlin hatade förlagschefen var psykiskt störd. Det finns en anteckningar i akterna att desinformationsexperter i Östtyskland skulle skapa en falsk akt med uppgifterna.

En kvinnlig källa (Grunewald) för uppgifter om förläggaren från nära håll fanns på plats. Hon var anställd som sekreterare och skötte Springers privatkorrespondens. Under åren blev det många kopior av brev och interna protokoll: brev till Israels generalkonsul i Hamburg, manuskriptet till ett tal om Berlinfrågan och kopior av överföringar av medel till en sovjetisk dissident. Stasi-möten med infiltratören ägde rum under 1977. Kontakten med Grunewald från DDR blev rikligt belönad med ersättningar i D-mark och infiltratören fck dyrbara gåvor.

Från förlaget i Västberlin fick Stasi inte bara rapporter genom infiltratörer. Omfattande information gick till spionorganisationen genom egen telefonavlyssning. Av några rapporter framgick att det fanns omfattande motsättningar inom personalen.

En del av DDR-propagandan mot Springer gick ut på att hans tidningar hade en propagandistisk funktion. De förde ett, som man uttryckte det, psyologiskt krig mot fred och socialism.
En berömd åtgärd i tidningen Die Welt var att alltid skriva DDR inom citattecken. Under 1960- och 1970-talen vågade tidningen gå emot tidens strömningar. Vid murens fall visade det sig att det varit riktigt av Axel Springer att inte erkänna den östtyska diktaturen.

Författarna har haft tillgång både till Stasiarkivet i Berlin och Springerförlagets arkiv.


October 25, 2009

Jan Guillou is not a quality writer. He churns out regularly detective stories, agent novels and lately some historical stuff but he has made millions.

Swedish newspaper Expressen made a breakthrough managing to get documents from the Swedish National Archive (turned over from Swedish intelligence recently, that had been buried in the intelligence archives since the 1960s). The Swedish intelligence agency Sapo was under attack in the 1970s due to disclosures by two journalists. One of them was Jan Guillou. These two leftist scribes had found out that the Socialist government had a secret arm, IB, that was directed by recruits from the ruling party, the social democratic SAP. So actually Guillou made Sweden a service. The ruling party had to get rid of this secrets service unknown to the taxpayers.

The recent KGB link revelations complicates things. The links were real. An assignment for Guillou was to steal an internal telephone directory from the American Embassy in Stockholm. He was paid for his jobs by the Soviets.

Yesterday I published an excerpt from an article manuscript written by the retired Professor Stevan Dedijer of the University of Lund, who in the 1970s lectured on intelligence at the university. It is a memorandum exchanged by KGB chiefs (fictional) containing positive comments on the disclosure of IB by Guillou and his partner. Here are a few new excerpts from the manuscript of 1973:

The methods for information on Swedish intelligence are so elementary that it shows to the Swedish government the low degree of security. Nothing new is revealed that we did not know about the Swedish intelligence. It is a good thing to have a “socialistically” left wing motivated writer to write a book abot their country’s intelligence. They always reveal the “dirty” collaboration with the West, but not with us.


October 24, 2009

Nu är det bekräftat som länge misstänkts: Jan Guillou var under slutet av 1960-talet hemlig agent för den sovjetiska underrättelsetjänsten KGB. Avslöjandet kommer i dagens Expressen. Under fem års tid hade Guillou hemliga möten med bland andra den sovjetiske KGB-officeren Jevgenij Gergel. Guillou har medgivit och uppger att han kvitterade för sin ersättning från Sovjetambassaden.

Den svenske bestsellerförfattaren anmäldes av en journalistkollega. Han var anställd vid Expressen och omkom under ett uppdrag i Uganda. Lembergs kontakt med Säpo ägde rum 1967, då en fyrsidig promemoria lämnades över. Kontakten med KGB hölls till 1972.

I oktober 1973 skrev professor Stefan Dedijer i Lund ett artikelmanus, som han sände till Dagens Nyheter. Det blev refuserat. Det var en fiktiv KGB-rapport:

Memorandum from: Ivan Severenko, Chief of Swedish Division KGB
Re: Book by Peter Bratt, “IB och hotet mot vår säkerhet”
To: Politej Zapachi Chief North West Europe Division KGB

Question 4: Can we recruit Bratt or/and his colleague Guillou to work for us directly or can we use them through a “cover organization”.

Answer: Have given considerable thought to this – have studied carefully the social background, the personality of both of them. Of course the pronounced trend of the young radicals here and elsewhere in the West to look critically on their society from a “marxist”, revolutionary” point of view, their tendency to consider any “socialism” is better than what they have, leaves us some opportunity for recruitment. Unfortunately, I do not think that these two can be recruited on ideological grounds…I shall discuss using the Cuban cover to test possibility of indirect recruitment. But I have no great hopes.

Den fiktive KGB-chefen var alltför pessimistisk. Det hade varit en rekrytering redan 1967 och det pågick till 1972.

I min bok Medlöparna (1991) finns Jan Guillou med men jag kunde inte ana när jag skrev boken att han verkligen varit KGB-agent.


October 24, 2009

Det europeiska frihetsrådet (EFC) grundades i München år 1967 och samarbetade nära med Antibolshevik Bloc of Nations (ABN), som bestod av en rad östeuropeiska exilorganisationer vilka leddes av den fd. ukrainske premiärministern Jaroslav Stetsko och hans hustru Slava Stetsko. EFC skulle tjäna som en koordinerande rörelse för organisationer som kämpade i Europa för frihet och mot kommunismen.

År 1969 var inte bara året för den brutala sovjetiska invasionen av Tjeckoslovakien. Det var också det år Sverige skulle besökas av den Sovjetunionens Aleksej Kosygin den 11 till 13 juli. Den med EFC samarbetande Baltiska kommittén organiserade inför besöket en demonstration mot Kosygin. Två presskonferenser hölls också.

I maj 1970 möttes EFC:s styrelse i München. Bland medlemmarna i styrelsen fanns presidenten Ole Bjørn Kraft, tidigare minister i Danmark, ordföranden Jaroslav Stetsko från ABN, Ivan Matteo Lombardo, tidigare italiensk utrikeshandelsminister och professor Theodor Oberländer, tidigare tysk federal minister. Ett antal resolutioner antogs. En gällde “Leninåret” och beskrev den sovjetiske tyrannen som en av historiens grymmaste och initiativtagaren till folkmord. Det påpekades att UNESCO på begäran av diktaturen i Kreml hade antagit en resolution som beskrev V.I. Lenin som ”en stor humanist”.

Den 12 – 16 november 1970 höll ABN och EFC en gemensam internationell konferens i Bryssel. Hundratals stöduttalanden mottogs från bland annat prins Albert av Belgien, Otto von Habsburg, nu medlem av Europaparlamentet, Franz Josef Strauss, partiledare för CSU i Tyskland och tysk federal minister. Andra hälsningar kom från kongressledamöter i USA, den kanadensiska NATO-delegationen, parlamentsledamöter i England, Italien, Frankrike, Tyskland, Indien, Republiken Vietnam, Japan och utrikesministern i den polska exilregeringen i London.

Presidenten för EFC, minister Ole Bjørn Kraft, deltog tillsammans med en rad medlemmar i styrelsen. Kraft deltog i en presskonferens den 13 november och under konferensen blev Malta medlem i rådet. I Bryssel återvaldes Kraft som president för rådet. En demonstration i Bryssel hade 1 000 deltagare. Vid en reception mötte Stetsko den belgiske utrikesministern Paul-Henri Spaak, generalsekreterare i NATO under många år.

I ett möte i Bonn antog styrelsen i EFC två resolutioner. Den första innehöll en protest mot den rad av brott mot de mänskliga rättigheterna som begåtts av de ryska kommunisterna mot ukrainare och andra undertryckta folk. Den andra behandlade västerlandets skyldigheter gentemot den tredje världen (dagens utvecklingsländer).

Vid ett styrelsemöte i Bonn i mars 1972 försvarade EFC fängslade författare I Ukraina och uttalade stöd för de mänskliga rättigheterna och alla nationers rätt till självständighet. EFC fördömde I samma resolution rysk terrorism, förföljelser och fängslande av frihetskämpar. Därtill krävdes frisläppande av alla politiska fångar i det sovjetryska imperiet.

Vid styrelsemötet I Köpenhamn I maj 1973 undertecknade presidenten Ole Bjørn Kraft ett uttalande som protesterade mot fängslandet och de långa domar som fällts mot kulturella ledare och kämpar för nationell självständighet och mänskliga rättigheter i länder som ockuperats av Sovjetunionen. EFC gav också sitt stöd till ett starkare NATO.

EFC hedrade senare under året minnet av grundandet av ABN (som skedde I Zhytomir, Ukraina, den 21 – 22 november 1943 vid den internationella konferens som hölls i London på initiativ av ABN i augusti 1973. Vid styrelsen sammanträde valdes minister Kraft till hederspresident i EFC och hedersmedlem av ABN:s presidium. I ett uttalande om den internationella situationen krävdes ökat västligt stöd till de förtryckta folkens kamp för nationella och mänskliga rättigheter. En demonstration på Trafalgar Square i London under konferensen hade 4, 000 deltagare. Ett starkt sådant västligt stöd kom inte förrän under 1980-talet.

Under resten av 1970-talet och 1980-talet fortsatte EFC:s verksamhet och man kunde 1987 vid firandet av 20-årsminnet av rådets grundande konstatera att de östeuropeiska folken nu var närmare frihet och demokrati än någonsin. Rådet leddes då av presidenten Otto von Habsburg, M.E.P., flygmarskalken Sir Neil Cameron (England), fd. premiärministern Jaroslav Stetsko, Ukraina, Manuel Fraga Iribarne, parlamentsledamot och ordförande i partiet Alianza Popular (AP), Spanien, samt senator Dr. Fethi Tevetoglu, Turkiet.

Minister Kraft publicerade 1962 i Danmark boken Vé de besejrede. Där beskrivs mycket levande och väl dokumenterat, vem som skall behärska framtidens utveckling: den fria världen eller kommunismen? Det blev den fria världen men det var länge osäkert.

I boken Baltiska Kommittén 1943 – 2008. Ur Birger Nermans otryckta memoarer – En minnesskrift (Stockholm, 2008) kan läsas mer om ABN och EFC samt det svenska samarbetet med dessa frihetsorganisationer genom Baltiska Kommittén (BK).
oken kan köpas via Baltiska Kommittén, Box 3259, 103 56 Stockholm. Den säljs också av Hedengrens Bokhandel vid Stureplan, Box 5509, 114 85 Stockholm. Priset är 120 kr. Vid beställning per post tillkommer 20 kronor i portoavgift

Kommittén, med säte i Stockholm, lägger nu ner sitt arbete sedan Estland, Lettland och Litauen och resten av länderna i öst blivit fria (bortsett från Belarus). Kommittén gjorde många viktiga insatser för att hålla tanken om frihet för Baltikum levande under den mörka sovjetiska ockupationstiden.


October 24, 2009

“Justice…is the main pillar that upholds
the whole edifice. If it is removed, the great,
the immense fabric of human society, that fabric
which, to raise and support, seems, in this world,
if I may say so, to have been the pecualiar and
darling care of nature, must in a moment crumble
into atoms”.

Adam Smith, The Theory of Moral Sentiments, Part II,
Section II, Chapter 3


Frågan om rättsstyre har sitt ursprung i Israel. Även om det tidvis inte fanns någon israelisk stat erkändes den mosaiska lagen som gällande innan en stat upprättades. Lagen uppenbarades inte för Moses förrän han besteg berget Sinai. Den ansågs vara av gudomlig härkomst och ha existerat sedan tidernas begynnelse.

Rätt måste upptäckas, inte skapas av domstolar. Det är felaktigt att tro att domare genom att fullgöra sin plikt skapar rätt.

Rättsstyre är inte i sig en lag utan en metarättslig doktrin. Inom denna doktrins ramar avgörs vilka egenskaper rätt bör ha. Det finns tre grundläggande egenskaper: allmängiltighet, förutsägbarhet och oväld.

Allmängiltighet ger rätten en principiell tyngd, som har med tid, plats och person att göra.

Förutsägbarhet innebär att medborgaren skyddas mot de styrandes skiftande önskemål och intressen. Förutsägbar rätt är rätt som är känd för de som den gäller för. Ett rättssystem, som producerar tusentals lagar och förordningar om året, är ett hot mot förutsägbarheten. Det innebär fällor och faror för folket.

Oväld innebär att rättvisan är blind. Den väger på våg. Den skall inte ta hänsyn till personer.

Rättspositivismen är ett misstag, tron att lag betyder lagstiftning. Staten skapar inte lag och rätt. Den registrerar och godkänner samt verkställer. En stark rättspositivistisk tro kan leda till auktoritärt eller totalitärt styre.

Det måste finnas en balans mellan frihet, lagstyre och tvång. Av särskild betydelse är frågan om beskattning och olika obligatoriska åligganden.

En modell för enkel, rättvis och balanserad beskattning var till exempl S. 2200 the Flat Rate Tax Act, som presenterades i amerikanska senaten 1996 av senator Jesse Helms, North Carolina.

Tanken på allmän värnplikt har sitt ursprung i det revolutionära Frankrikes angreppskrig mot Europa, då regimen i Paris behövde ett massuppbåd. I länder där värnplikten avskaffats har utbildningskvaliteten kraftigt ökat. Moderna vapensystem behöver yrkessoldater.

På författningsområdet förespråkar von Hayek ett system med två kammare, en lagstiftande, som skriver lagarna och tolkar dem i enlighet med rättstyrets principer. Senaten utses inte i allmänna val utan skulle bestå av enskilda medborgare med erfarenhet, samhällsansvar och hederskänsla. Andrakammaren skulle vara verkställande och väljas på konventionellt sätt.

En skriven författning måste vara grundad på maktdelningsläran. Motsatsen till en rättsstat är en socialistisk stat byggd på rättspositivistiska idéer. Det beskrevs i Tyskland före det nationalsocialistiska maktövertagandet som att rättsstaten försvann och att dörrarna öppnades för fascismens och bolsjevismens seger.

Friedrich von Hayek har varnat för misstaget att tro att mänsklig civilisation kan centralstyras, att det skulle ligga inom det mänskliga förnuftets gränser att förstå och planera allt viktigt i stora drag eller i detalj. Att skapa ett fungerande rättsstyre på 2000-talet i vårt land kommer att vara en av lagstiftarnas viktigaste uppgifter.

Friedrich von Hayek föddes den 8 maj 1899. Denna kortessä behandlar tiden då han var professor i moralfilosofi vid Chicagouniversitetet. Det var då hans bok The Constitution of Liberty (1959) utkom (på svenska: Frihetens grundvalar, Ratio, Stockholm 1984).

En fördjupning av denna bok, Law, Legislation and Liberty , utkom under von Hayeks tid som professor vid Freiburguniversitetet i Tyskland (Vol. 1 Rules and Order (1973), Vol. 2 The Mirage of Social Justice (1976) och Vol. 3 The Political Order of The Free People (1979).

Friedrich von Hayek mottog 1974 Sveriges riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne.


October 24, 2009

John Robb of Global Guerrillas has presented information of what he thinks is maybe the most successful guerrilla entrepreneur in innovation of warfare. Varldsinbordeskriget has earlier quoted Robb on guerrilla techniques in what is on this blog called the global civil war.

Okah, a Nigerian, has moved to South Africa with his family. He has a personal fortune and has caused millions of U.S. dollars in losses for Nigerian/Shell, which has a market value of 29 billion US dollars. Okah’s new system of warfare will probably be a vital part of the global civil war in years to come.

Young violent men in Nigeria routinely offer their services to dfferent causes. Okah started hiring them, so that he could assemble ad hoc guerrilla forces to do his work. To fund these guerrillas he had a system of private entrepreneurs to steal oil from the pipelines of major oil companies in the Niger delta Henry’s leased freighters which were waiting offshore to receive the stolen oil. In return for protection the guerrillas were given cash and weapons.

With guerrillas, cash and weapons Okah was now able to fight a war. He formed a political Movement for the Emancipation of the Niger Delta (MEND) which he steered from his home in South Africa. Robb describes Okah’s method as systems disruption. Oil pipelines were sabotaged through attacks on pumping stations and oil platforms. Western oil workers were taken hostage n an effort to drive out Western companies. The goal: hollow out the Nigerian state by depriving it of income, driving away its corporate allies, and setting up temporary autonomous zones in the Delta .
Okah was arrested in February 2008 while in Angola to purchase arms and equipment but was extradited to Nigeria. Despite his capture the technique will live on.

Okah is a good example of what the new guerrilla can do by forming a criminal system and coordinating attacks using the new global communications network. He was able to use violent guerrillas and contractors to threaten a large nation state in Africa. The arrest of Okah means that the stage is open for new entrpreneurs in this form of guerrilla warfare.

The idea also has global consequences. The technique in Nigeria can be used on a global scale. The cost is low and the promise of cash reward is great.

Not only jihadist terror is a threat today. Private entrepreneurs now have the ability to finance their guerrilla warfare. We are a long way from Mao.

Buy and read Robb’s book Brave New War: The Next Stage of Terrorism and the End of Globalization (2007).