POLITISK REALISM OCH DEN KLASSISKA GEOPOLITIKEN: DEL 3 NICCOLÓ MACHIAVELLI

När italienaren Niccolò Machiavelli föddes skulle politik och internationella förbindelser i den politiska litteraturen vara “dygderika” och krigets metoder skulle vara underställda etiska regler.

Machiavelli (1469–1527) var en stor förnyare vad gäller politiskt tänkande. Man får dock inte glömma bort att han var en stark understödjare av italiensk enighet, ett stärkande av italiensk militärmakt till skydd mot utländska angripare och en stark anhängare av demokratisk kontroll av den styrande eliten. Samtidigt insåg den banbrytande italienske filosofen och tänkaren att politik främst var en maktkamp inte bara mellan individer utan också mellan stater.

Därmed har den realistiska skolan (och som en följd också geopolitiken) kommit att framställa hypoteser om framtiden utan att ta hänsyn till det önsketänkande som de utopiska filosoferna hänger sig åt.

Här spelar Machiavellis tankar om den formella och verkliga betydelsen inom den politiska retoriken till skillnad från myter en viktig roll. Den verkliga betydelsen kan bara utrönas inom existerande tid, rum och historia.

Den “politiska människan” är primärt en aktör som inte tänker logiskt utan drivs av “instinct, impulse” och särintresse.

Härskare och politiska eliter (också i moderna demokratier) är först och främst intresserade av att behålla sin egen makt och de egna privilegierna.

Under Machiavellis tid (men även under nyare historia) har furstar och eliter behållit makten genom “styrka och bedrägeri både direkt och indirekt. I våra dagar sker detta huvudsakligen med indirekta metoder men det finns gott om exempel på direkt användande av styrka och bedrägeri.

Alla regeringar använder ”politiska formler och myter” för att upprätthålla sin makt. I den moderna världen har åtminstone i Väst korruption begränsats men inte helt utrotats.

Alla samhällen är indelade i en “styrande elit” och de som styrs. I dagens Väst använder sig den styrande eliten av ”centrala zoner” där politisk verksamhet, ekonomi och media är koncentrerade.

Inom alla samhällen förändras den styrande elitens struktur och sammansättning. Om den styrande eliten inte förändras med den pågående utvecklingen kan den inte överleva vid makten.

Ovanstående översikt bygger på en artikel av Korab-Karpowicz, W.J., “Political Realism in International Relations”, The Stanford Encyclopedia of Philosophy (Winter 2003 Edition), Edward N. Zalta (ed.), samt den amerikanske professorn James Burnhams bok The Machiavellians (1943) och på arbeten av en av hans främsta amerikanska uttolkare, Francis P. Sempa.

Leave a Reply

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s


%d bloggers like this: