DE FÄNGSLADES PÅ GRUND AV PRÄSTEN SOM VAR ANGIVARE FÖR ÖSTTYSKA STASI

Tidningen Dagen, Stockholm, publicerade den 20 september 2013 ett öppet brev från offren för ’Stasi-prästen’ Aleksander Radler i Burträsk. De vill veta varför Radler angav dem till den östtyska polisen samt att han redogör för allt han vet. Det skriver de personer som fängslades i slutet av 1960-talet på grund av teologistudenten som senare blev kyrkoherde i svenska Burträsk. Utdrag ur artikeln nedan:

Den 10 juli 1968 har sex personer förts samman av Stasi i den östtyska staden Gera, i dag en del av den tyska delstaten Thüringen. De hade lärt känna varandra på universitetet i grannstaden där de bestämt sig för att tillsammans försöka fly den hårt kontrollerade kommuniststaten. Men något hade gått snett. Planerna avslöjades, och i stället för ett nytt liv i väst väntade fleråriga fängelsestraff.

Vem var det som hade satt dit dem? Det visste de inte då. Först 40 år senare skulle det komma fram att den direkta orsaken till att de fängslades var studentkamraten Aleksander Radler.

– Vi gav Aleksander Radler ett brev som skulle till våra släktingar i Västtyskland, för vi visste att annars skulle Stasi öppna det. I brevet bad vi om pengar till flykten som vi planerade och berättade att vi var hårt pressade, berättar Henning Frunder, som personligen överlämnade brevet till Radler, till Dagen.

Att de sex ungdomarna satte sitt hopp till en person som samarbetade med den östtyska underrättelsetjänsten hade de ingen aning om…

Inte ens när de åtalades och fälldes för sitt flyktförsök förstod de vem som avslöjat deras planer. Alexander Radlers inblandning i det hela förblev länge dold. Han skyddades av myndigheterna, exempelvis hölls han borta från rättegången mot ungdomarna. I stället inträdde ett annat huvudvittne.

Visst har de som då fängslades undrat, men de gick aldrig till botten med frågan.

– Vi har inte försökt att följa upp det hela, utan konstaterade att det kunde ha varit Aleksander Radler. Eller någon annan, berättar Henning Frunder.

År 1968 började han att avtjäna sitt fängelsestraff. Han var då 21 år, och utsikterna för ett bra liv efter fängelsevistelsen var dystra. I det kommunistiska DDR…skulle han vara stämplad för livet och många karriärvägar skulle vara stängda efter avtjänat straff.

Två år och fyra månader fick Henning Frunder sitta fängslad. Den 30 oktober 1970 blev han frisläppt, något tidigare än de tre år han dömdes för, men han tog inte sina första steg som en fri man i Östtyskland.

Hela den här historien, om de fängslade ungdomarna och teologistudenten som var Stasiagent, har under lång tid varit en förborgad hemlighet, främst en angelägenhet för de närmast sörjande. Aleksander Radler stannade inte kvar i Östtyskland länge, utan gjorde i stället karriär i Sverige. Först via universitetsstudier i teologi och senare som kyrkoherde i Burträsk, fyra mil utanför Skellefteå. Han skrev flera böcker om teologi, och utförde också en del akademisk forskning.

Informationen om Aleksander Radlers förflutna inom Stasi har visserligen sipprat ut längs vägen. 1994 skrevs en bok på tyska av Dietmar Linke där han pekar ut Radler som Stasiagent, något som året efter blev känt på Teologiska institutet vid Lunds universitet. Aleksander Radler var då tjänstledig från sin anställning på universitetet, och sade upp sig när han konfronterades. Men det satte inte stopp för hans kyrkliga karriär i Sverige. Han var redan på väg till sin tjänst i Västerbotten, och informationen om hans förflutna stannade nere hos teologerna i Lund. De hade kontaktat Säpo, som hade ärendet på sitt bord fram till 2001, men inte heller de valde att höra av sig till Luleå stift där Burträsk församling ligger.

Det var först i slutet av 2011 som det började uppdagas att en gammal östtysk agent varit verksam i Svenska kyrkan under täckmanteln ”Thomas”. Informationen kom då från det öppnade Stasiarkivet i Tyskland. Pusslet började läggas, först kom Birgitta Almgrens omdiskuterade bok ”Inte bara spioner”. Där pekades inte den svenska prästspionen ut med namn, utan avslöjandet sker av Expressen, som konfronterade Aleksander Radler med över
1 000 dokument från de gamla östtyska arkiven.

Även Luleå stift inledde en utredning, och tog hjälp av tyska myndigheter. Nere i Tyskland fick de del av Aleksander Radlers akt i Stasi-arkivet, en akt som sträckte sig över 26 år. Tyska experter menade att det inte rådde någon tvekan om vem personen var.

Sommaren 2012 hade bilden klarnat. Efter att först ha nekat till anklagelserna erkände till slut Aleksander Radler vad han hade gjort, och avsade sig då också sitt prästämbete.

…de personer som hamnade i fängelse på grund av honom fick komma till tals i Dagen för ett år sedan.

Men deras röster fick då en mer perifer roll, och de bad om att få betänketid för att senare få återkomma med ett ordentligt svar.

Nu, ett drygt år senare, har de hört av sig. Precis som Aleksander Radler har de skickat in ett brev, och deras önskemål är att det publiceras rakt av. Brevet är undertecknat av sex personer, även om två av dem inte är kvar i livet, deras namn står ”in memorian”.

Henning Frunder är en av fyra som fortfarande är i livet, och Dagen har varit i kontakt med honom via telefon. Han berättar att det var en lång och smärtsam process att skriva brevet. Han berättar också hur de som står som undertecknare ser på den numera avsatte kyrkoherden.
– Vi tvivlar på allting. Han har mycket kvar att jobba på sin skuld, säger Henning Frunder.

I det öppna svarsbrev som de har skrivit ställer de flera frågor till mannen som fick deras förtroende och som senare skulle visa sig vara den som svek dem.

”Du är präst och har undervisat i etik vid Lunds universitet. Hur kunde du trampa alla etiska normer under fötterna?”

”Hur ska vi någonsin kunna tro på din kärlek till människorna i Burträsk, bara för att de inte kunde utsättas för din inhumana Stasiaktivitet på den platsen under den tiden?”
”Hur kan du över huvud taget ha predikat Guds ord, efter att ha brutit förtroendet för hundratals människor i verkligheten, inklusive din familj, fru och barn?”

Temperaturen i brevet stegras ju längre man läser, och det avslutas med tre specifika önskemål. Att Alekander Radler ska:

1. Dokumentera sitt förflutna inom Stasi.

2. Skriva till dem som blivit drabbade där han förklarar sitt agerande.

3. Visa sin ånger genom att engagera sig i en organisation för offren för kommunistregimens brott.

Vad som inte står i brevet är hur det har gått senare i livet för de sex ungdomarna som i juli 1968 spärrades in för sina planer på att fly DDR. En av dem, Henning Frunder, kan i alla fall fylla på med sin livshistoria. Han var den siste av de sex som släpptes fri efter drygt två år i fängelset. Och han klev ut som en fri man i Västtyskland. Anledningen var att han köptes ut av Västtyskland, som på den tiden då och då gjorde upp med sin fientligt sinnade granne där pengar och västerländska varor skickades över gränsen åt ena hållet och politiska fångar åt den andra. Henning Frunder berättar om det overkliga i att transporteras förbi den välbevakade gränsen helt öppet i en buss, rakt in i landet han så länge drömt om.

– Jag hade väl tur i oturen, kommenterar Henning Frunder den märkliga vändningen i livet.

I Västtyskland slutförde han sedan sina fysikstudier, som han hade påbörjat i Östtyskland, och har jobbat inom IT-sektorn. Numera är han pensionär, men utför en del konsulttjänster inom den tyska kärnkraftsindustrin. I sju år var han gift med Gesine Overkamp, en annan av dem som undertecknat brevet till Dagen. Samtliga sex personer som fängslades för sina flyktförsök kunde efter avtjänade fängelsestraff ta sig till Västtyskland.

– I Östtyskland litade man inte på ungdomar, utan ville kontrollera varje steg vi tog. När du är ung och ditt hjärta brinner vill du inte vandra på en väg som redan är utstakad. Det var som att leva i ett stort fängelse. Redan som tolvåring tänkte jag att här vill jag inte bli gammal. Till en början var det som en lek, sedan blev det allvar, säger Henning Frunder.

När Dagen hör av sig till församlingen i Burträsk är det taggarna utåt som gäller, på grund av det mediedrev som drog in förra året då Stasi-prästen avslöjades.

Dagen har försökt nå Aleksander Radler, utan att lyckas. Han bor kvar i Burträsk, besöker kyrkan regelbundet, och den som trodde att förra årets publiceringar i olika medier skulle ha brännmärkt honom och hans familj tror fel. Det märks inte minst när man ser vem som tagit över hans tjänst i församlingen. Tillförordnad kyrkoherde i Burträsk, i väntan på en församlingssammanslagning, är Aleksander Radlers fru.

(Kommentar: Det faktum att Radlers fru nu är tillförordnad kyrkoherde i Burträsk visar med tydlighet vilka ringa konsekvenser avslöjanden av Stasiagenter i Sverige får för dessa landsförrädare. Det görs mycket för att skydda dem och förhindra en bearbetning av den mot Östtyskland regimvänliga svenska politiken under det kalla kriget.)

Tags: , , , ,

Leave a Reply

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s


%d bloggers like this: