SVENSKA UNGDOMAR OCH ÄVEN ÄLDRE VET INGET OM KOMMUNISMEN

Lena Breitner skrev den 13 maj 2014 om att UOK, Föreningen för upplysning om kommunismen i en debattartikel i Dagens Nyheter om ungdomars kunskaper om kommunismen fann det skrämmande hur hög okunskapen var. Utdrag nedan:

95 procent känner till Auschwitz – men 90 procent känner inte till Gulag.
90 procent vet inte vilken utländsk huvudstad som ligger närmast Stockholm.
50 procent vet inte att Berlin är huvudstad i ett land vid Östersjön.
82 procent tror inte att Vitryssland är en diktatur.
56 procent av grundskoleeleverna svarar ”Vet ej” på frågan om de anser att samhällen baserade på västerländsk marknadsekonomi är demokratiska.
43 procent tror, att det totala antalet offer för kommunismen under nittonhundratalet är en miljon eller färre. En femtedel tror, att det är inga alls eller färre än tio tusen.
40 procent anser att kommunismen bidragit till ökat välstånd i världen.
22 procent anser att kommunismen är ett demokratiskt samhällskick.

Undersökningen visar också en skrämmande okunskap om vad begreppet ”kollektivisering” egentligen innebär. Många tror det är något positivt och de associerar det till typ ”kollektivtrafik”, ”att göra saker tillsammans”, ”alla får det lika bra”.

Rapportförfattarna menar att resultatet visar att den svenska skolan inte följer den aktuella läroplanen för grundskola och gymnasium, som anger att skolan har en viktig uppgift ”att förmedla och hos eleverna förankra de grundläggande värden som vårt samhällsliv vilar på.”

Angående geografi hävdade journalisten Kjell Albin Abrahamson för ett antal år sedan att det enda svenskarna visste om Baltikum under kalla kriget var att det var där lågtrycken kom ifrån. Fortfarande än i dag möter jag vuxna människor som inte kan placera länderna i ordning från norr till söder, som inte vet vad huvudstäderna heter, tror att Riga ligger i Estland etc.

Naturligtvis finns det undantag i vårt land. Vi har många med släkt i grannländerna, många som arbetat i länderna eller har besökt länderna som turister. Men i grund och botten är svensken generellt sett ganska ointresserad av sitt så kallade nära utland. Istället har vi engagerat oss väldigt mycket någonstans långt-bort-istan. Typ på andra sidan jordklotet. Vi visste till exempel väldigt mycket om Sydafrika under kalla kriget, men hade grunda kunskaper om våra egna grannländer. Hur kunde det komma sig?

Har ni tänkt på hur vi svenskar uppträdde under en stor del av kalla kriget? Det var många som åkte till ett antal av våra grannländer och söp skallen i bitar. I Köpenhamn ska det ha funnits ett talesätt av typen ”Gör en miljöinsats – följ en full svensk till flygbåtarna”.

Vad är det som har gjort att vi varit så ointresserade av våra nära grannländer? Vad är det som har gjort att vi inte vågade säga att människorna bakom järnridån levde i kommunistiska diktaturer? Jag skulle säga: utrikespolitiken och kalla kriget.

I den tidigare kontraspionagechefen Olof Frånstedts memoarer, del I, går han igenom dokument från personer inom den socialdemokratiska ledningens möten med sovjetiska företrädare. Vad tar svenskarna upp för ämnen?

Vietnamkriget
 Västtyskland
 Finland
 Kina

Inte ett ord om om våra baltiska grannländer, som var ockuperade.

”Varför denna vita fläck bland samtalsämnena?” undrar Frånstedt (s 212)

Själv minns jag vilket engagemang som uppbådades kring Mellanöstern och inte minst Sydafrika, för att inte tala om Kuba. Men varför detta ointresse kring våra nära länder bakom järnridån?

Visste ni förresten att Svenska kyrkans företrädare smugglade baltiska flyktingar vid krigsslutet och arbetade mot baltutlämningen och för att flyktingarna skulle bli kvar i Sverige? När Tage Erlander fick kännedom om smugglingen av flyktingar blir han rosenrasande då detta trotsade den svenska neutralitetspolitiken.

”Bakom regeringens rygg hade alltså dessa snygga gossar drivit en politik i stäv med regeringens ofta proklamerade åsikter. Det hela är för djäkligt”, skriver Tage Erlander i sin dagbok.

Om ni undrar varför Sverige blev ett land där man talade tyst om vissa saker, varför man undvek vissa ämnen, varför en del började arbeta i det fördolda (som t ex vissa präster) så har ni svaret där.

Kommentar: Sverige var det tysta landet när det gällde ockupation och förtryck i de av Sovjetunionen förslavade länderna. Normal används tystnadspolitik mest i tyrannier. Sverige är ett exempel på hur denna tystnadspolitik fungerar i ett demokratiskt land. Det är förvånansvärt att någon akademiker inte studerat detta fenomen.

Leave a Reply

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s


%d bloggers like this: