DEN SVENSKA EXTREMVÄNSTERN

Den så kallade nya vänster som växte fram från mitten av 1960-talet i Sverige (men också i övriga delar av den västliga världen) blev både ett problem och en chans till framgångar från kommunistisk sida. Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) och Carl Henrik Hermansson, den nye partiledaren, publicerade boken Vänsterns väg, som gick ut på att etablera Hermansson som någon slags ledare för den samlade vänstern. Partiet fullbordade 1967 utvecklingen från ett reguljärt kommunistiskt parti.

Anhängarna till den kinesiska kommunismen bröt sig ur och bildade KFML, som 1970 blev KFML(r). Denna rörelse blev sedermera KPML(r), ett litet sekteristiskt parti, som fortfarande existerar. Den viktigaste grundsatsen för partiet var på 1970-talet att genomföra en väpnad revolution. För att förbereda revolutionen skolades partimedlemmarna noga i illegalt organisationsarbete inom bland annat försvaret och fackföreningsrörelsen. Medlemmarna uppmanades att göra värnplikt och lära sig bruka vapen:

”Medlemmar och sympatisörer till den kommunistiska rörelsen skall göra sin värnplikt för att inom den borgerliga armén sprida kommunismens idéer, propagera den proletära revolutionens militärprogram och organisera revolutionära soldater samt lära vapnens bruk och borgerlig militär organisation.” (Dokument från KFMLr:s 3:e kongress, s. 135).

Den restgrupp som blev kvar bytte i januari 1973 namn till Sveriges kommunistiska parti (SKP), och lade därmed beslag på VPK:s gamla stalinistiska partiprogram. Även SKP förespråkade revolution, men man ansåg att det var de sociala förhållandena, som skulle bestämma om det blev en våldsrevolution:
”Formerna för revolutionen bestämmes av det in- och utrikespolitiska läget och det förhållande mellan klasskrafterna som råder när den revolutionära situationen uppstår. Detta läge kan skifta snabbt.” (Studera, praktisera socialism. Marxistisk-leninistisk grundkurs, Stockholm 1972, s. 91).

Också SKP ansåg det vara viktigt att medlemmarna gjorde värnplikt eftersom partiet förberedde sig på revolution:

”Vår slutsats kan bara bli en: Vi måste vara beredda på att reaktionära grupper kommer att använda vapen mot folket och det är nödvändigt att förbereda folket på detta.” (Studera, praktisera socialism, s. 92).

För närmare om kommunistisk teknik för makterövring se min artikelserie i den danska tidskriften Militaert Tidskrift, januari till april 1997; ”Subversion – Något om modern teknik för makterövring”. I den andra artikeln behandlas subversionen inom det svenska försvaret och industrin samt den internationella terrorismen som ny konflikttyp. Det var inledningen till arbetet med min 1978 publicerade bok Terrorism – vår tids krigföring (1978). Om ”Communist Subversion in the Swedish Armed Forces” publicerade jag en artikel i den vetenskapliga tidskriften Armed Forces and Society, Vol. 9, No. 1, Fall 1982, ss. 135 – 148.

När det gäller den globala kampen för sovjetiskt världsherravälde bestod den av militär och politisk aktivitet i Asien, Latinamerika och Afrika och undergrävande verksamhet i Europa och Nordamerika.

Den grundläggande tekniken för operationerna kan i korthet beskrivas på följande sätt:

Politiska inflytandeoperationer innebärande personliga kontakter för att påverka händelseutvecklingen var vanliga. Det kunde röra sig om inflytandeagenter, som arbetade mot betalning. Men också människor, som var omedvetna om sina roller. Viktigt var givetvis att åtgärderna inte skulle kunna spåras tillbaka till någon sovjetisk källa eller sovjetiska intressen.

Vilseledningsoperationer syftade till försvåra för säkerhetstjänster och underrättelsetjänster i det fientliga ”kapitalistiska utlandet”.

Om vilseledning publicerade jag 1990 boken Desinformation. För att desinformera i Väst använde Sovjet och lydstaterna i stor utsträckning förfalskningar. Se närmare om desinformation nedan.

Sovjetunionen kontrollerade ett stort antal internationella frontorganisationer (se närmare i mina artiklar i Militaert Tidskrift (1977). Dessa organisationer, som inte medgav att det fanns kontakter med Sovjetunionen, bildades i allmänhet inte förrän efter andra världskriget. Josef Stalin underströk betydelsen av dessa frontorganisationer:

”Hävstängerna eller transmissionsremmarna är proletariatets massorganisationer, utan vars hjälp diktaturen inte kan förverkligas.”(Leninismens problem).
Nikolaj Nejland var till exempel en sovjetisk inflytandeagent, som opererade i Sverige under 1980-talet.

I hans breda kontaktnät fanns ledande svenska politiker och journalister.

Huvuddelen av den sovjetiska desinformation var riktad mot Förenta Staterna som ”huvudfienden”. Fram till 1980 hade omkring 150 förfalskningar identifierats av det amerikanska utrikesdepartementet som riktade mot USA. Förfalskningar förekom också riktade mot de skandinaviska länderna.

Ett exempel på desinformation riktad mot Sverige och svenska intressen var ett förfalskat telegram från den svenske ambassadören i Washington DC, Wilhelm Wachtmeister. Här ”avslöjade” Wachtmeister att USA och Sverige träffat ett avtal om att det amerikanska försvaret skulle få utnyttja Karlskrona örlogsbas för satellitövervakning av Polen. Något sådant avtal fanns inte och Wachtmeister hade inte sänt telegrammet. Att det dock i hemlighet fanns avtal mellan Sverige och västmakterna har en rad offentliga undersökningar avslöjat.

Sedan Berlinmurens fall har en rad verk publicerats om kommunistiska folkmord. Redan 1982 publicerade jag boken Den kommunistiska förintelsen – den internationella kommunismens offer sedan 1917. Humanistiska-statsvetenskapliga forskningsrådet i Sverige inledde forskningsprogrammet ”Communist regimes, in particular their crimes against humanity”, som har färdigställt bland annat en Draft Report ”Research on Communist Regimes” av Professor Alexander Kan, Uppsala universitet, professor Tom Hart, Stockholms universitet samt Anu Mai Köll. Den pekar på en annan viktig bakgrundsfaktor i det kommunistiska världserövringskriget: de kommunistiska regimernas kriminella aktiviteter och brott mot de mänskliga rättigheterna. De kommunistiska regimernas brott från 1917 finns väl dokumenterade i den massiva volymen Kommunismens svarta bok, Stéphane Courtois mfl, Bokförlaget DN, 1999. Den är numera slutsåld från förlaget.

Leave a Reply

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s


%d bloggers like this: