SÄPO KRÄNKER MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER – JAKTEN PÅ BORGERLIGA ANTIKOMMUNISTER 1963 – 2006

Detta är inte antikommunismens historia i Sverige. Den återstår att skriva. En början med historieskrivning i ämnet amerikansk antikommunism inleddes 1995 med publicering av boken Not Without Honor – The History of American Anticommunism av Richard Gid Powers. Det är ett gediget arbete och kan väl tjäna som introduktion. Boken kommer förhoppningsvis att följas av andra.

Det är väl känt att kommunisterna tog makten i en rad mellan- och östeuropeiska länder under perioden 1945 till 1949 med stöd av Sovjetunionen, ett näraliggande grannland till Sverige. Försök gjordes också från kommunisternas sida att gripa makten i Finland efter oktoberrevolutionen.

För att förstå den svenska antikommunismen är det nödvändigt att gå tillbaka till 1920-talet.

Då deklarerade bolsjevikmilitären M.V. Frunze (1885 – 1925, arméchef under inbördeskriget som efterträdde Trotskij som folkkommissarie för krigsväsendet) i boken Jedinaja vojennaja doktrina i krasnaja armija (1921) att socialistiska stater måste vara beredda att hjälpa revolutionen utomlands. Men detta kunde inte ske innan de interna förhållandena i målländerna har mognat. Väpnad intervention var aktuell först när sociala förändringar och revolutionära situationer förelåg. Militär styrka var enligt Frunze en del av den politiska strategin men måste också ta hänsyn till massrörelser, klasskamp och organiserade sociala gruppers organisationsgrad.

Världsrevolutionen skulle baseras på tre kraftfaktorer: för det första proletariatet i de kapitalistiska länderna, sedan de revolutionära rörelserna i kolonialländerna och sist men inte minst Sovjetunionen självt. Därför måste Sovjet först stärkas internt. Sedan skulle man vänta på att ”den stegrade revolutionära rörelsen skulle försvaga det kapitalistiska lägret och skapa förhållanden som gynnade ett avgörande angrepp från den (sovjetiska) proletära armén.”

Det världskrig, som skulle följa, skilde sig från alla andra tidigare krig. Hela den kapitalistiska världen skulle omskakas med våld. Den sociala och politiska upplösningen i de kapitalistiska samhällena skulle utnyttjas av de sovjetiska styrkorna. Eftersom de flesta arméerna i de kapitalistiska länderna bestod av arbetare skulle klasskampen överföras till de väpnade styrkorna där, vilket skulle göra dem sårbara. Den fullständiga upplösningen skulle emellertid komma först efter det att fullständig seger åstadkommits. Först skulle de väpnade styrkorna i de kapitalistiska länderna fullständigt krossas i fysisk mening och sedan skulle de kapitalistiska samhällena upplösas genom revolutionära åtgärder. Revolution skulle vara fulländningen av den fullständiga segern.

Det är viktigt att komma ihåg Frunzes teorier när vi kommer in på 1950-talet. I sitt tal till den tjugonde partikongressen den 14 februari 1956 hade Sovjetunionens ledare Nikita Krusjtjev då återupprepat tesen att krig och revolutioner var nödvändiga för att erövra ledande kapitalistiska stater som till exempel Förenta Staterna men att kommunistiska maktövertaganden skulle kunna ske i Frankrike och Italien via folkfronter med socialister och liberala krafter.

Den kommunistiska synen på världsherravälde var att om kommunisterna inte själva organiserade ett sådant, ansåg de att någon annan skulle göra det på deras bekostnad. En annan kraft som drev kommunistregimen i Sovjetunionen var de ekonomiska och sociala misslyckandena därhemma. En utbredning av maktsfären skulle innebära väsentliga förbättringar. Kampen för världsherravälde framstod också som en möjlighet att dra uppmärksamheten från de inre svårigheterna. Segrar på andra håll kunde uppväga nederlagen på hemmafronten. Erövringar innebar att man kunde utplundra de nyerövrade områdena och få ett temporärt tillskott av konsumtionsvaror. För det tredje skulle erövring av nya territorier ge en stor, ny reserv av arbetskraft och nya kapitalvärden: fabriker, gruvor, järnvägar och maskiner.

Ett kommunistiskt världsvälde med Moskva som huvudstad vore också en nödvändig åtgärd av defensiva skäl. Det fanns bara två alternativ: kommunism eller kapitalism. När kommunismen på allvar blivit en världsmakt (vilket skedde gradvis efter oktoberrevolutionen) blev det nödvändigt att erövra återstoden av den kapitalistiska världen. Kraftmätningen skulle kunna skjutas upp och förhalas men inte undvikas.

Vad vänstern kallar ”världskapitalismen” låg enligt sovjetisk uppfattning omkring 1950 på sitt yttersta.

Stalin sammanfattade i sitt främsta verk, Leninismens problem, problemet på följande sätt:

”Det verkliga förhållandet…är att det inte längre existerar ett världsomfattande kapitalistsystem. När nu ett sovjetland uppstått…har den världsomfattande kapitalismen upphört att finnas till. Världen har splittrats i två läger, det imperialistiska och det anti-imperialistiska lägret.” (Del I, sid. 369.)

”Vi lever inte bara i en stat utan i ett system av stater, och det är otänkbart att sovjetrepubliken skulle fortsätta att i det oändliga existera sida vid sida med imperialistiska stater. Till sist måste den ena eller den andra segra. I avvaktan på denna utveckling är det oundvikligt att en mängd fruktansvärda sammanstötningar äger rum mellan sovjetrepubliken och de borgerliga staterna.” (Del IV, sid. 56.)

I ett valtal den 10 februari 1946 hade Stalin sagt:

”Det vore felaktigt att tro att kriget utbröt av en tillfällighet eller på grund av någon statsmans missgrepp. Fastän dessa missgrepp verkligen fanns så kom i alla fall kriget i verkligheten som den oundvikliga följden av utvecklingen av de världsekonomiska och politiska krafterna på basis av monopolistisk kapitalism”.

Erövringen av världen var således det enda medlet enligt Stalin. Vilket krig – världskrig eller annat – skulle vara ett försvarskrig. I en kommande bok, ”Global Civil War”, kommer jag att analysera det sedan 1789 pågående världsinbördeskriget. Här ägnas utrymme åt de kommunistiska världserövringsplanerna och försöken till genomförande under främst 1920-talet.

Leave a Reply

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s


%d bloggers like this: