SOVJETISK KOLONIALISM OCH VÄNSTERNS GLÖMSKA

Svenska Dagbladet, Stockhom, publicerade den 12 augusti 2014, en artikel av Hynek Pallas som bland annat handlade om sovjetisk kolonialism. I somras höll författaren Sofi Oksanen tal om totalitarismens arv på en konferens i Prag. Utgångspunkten var ockupationen av Krim. Med dagens situation för ögonen undrade Oksanen hur vi egentligen bör betrakta de europeiska länder som var i Sovjetunionens klor fram till 1989. Och svarade med ett enkelt ögonöppnande ord: kolonialism. Delar av artikeln återges nedan:

För hundra år sedan hade Prag lika lite att göra med Moskva som Nya världen med spanjorerna före 1492.

Det populära postkolonialbegreppet kan därför ge bra kontext för att förstå ”Östeuropas” situation. Som Oksanen påpekar understryker det vikten av att lyssna på dessa länders erfarenheter. Röster som i dag, med klassisk syn på ”svaga” forna kolonialobjekt, underkänns genom att framställas som emotionella.

Att lyssna innebär att höra hur Ryssland redan tidigare gett intryck av att områden som Baltikum ”naturligt” tillhör dem. Eller skapat föreställningen om ett homogent ”Östeuropa”, där enskilda länders historier och minnen suddats ut. (Rent konkret: stora delar av arkiven som gäller ockuperade nationer har KGB aldrig öppnat).

Insikten om decennier av övergrepp – från riggade val till avrättningar – är också nödvändig för att se dessa länder som unga demokratier med trauman.

I Sverige finns alldeles särskilda behov av att se tidigare kommunistdiktaturer med postkoloniala glasögon. Här har postkolonibegreppet på senare år exploderat.

Det utgör ram för den viktiga kampen att uppmärksamma rasism i den svenska historien och för att folk ska sluta använda sårande ord. Men samtidigt med denna rannsakan har vi fått en nymarxistisk våg där ingenting är nytt. Självrannsakan har nämligen aldrig gällt i de fantasilösa falangerna av vänstern, i stället tycks deras terminologi hämtad från DDR-reservatet i filmen ”Good bye, Lenin!”.

Och på kultursidorna hejar spillror av 68-vänster när de hör revolutionsromantiska slagord, kollektivt skuldbeläggande eller ser ändamål helga medel och rasera demokratiska principer. Precis som förr, när de underkände flyende röster från öst som vittnade om det som pågick bakom muren. För det var ju – som VPK meddelade 1990 – ”en annan slags socialism”.

…inför röda stjärnor och nackskott i borgarsvin görs fortfarande undantag. Som om 1900-talet inte hade varit fyllt av samma snack i en koloniserad del av världen ett stenkast härifrån – där det fick de brutalaste konsekvenser i kampen för proletariatets paradis.

Det är så att man kan höra Karl Marx mumla från evighetens hängmatta: ”Första gången som tragedi – andra gången som sommarprat”.

Leave a Reply

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s


%d bloggers like this: