KALLT KRIG I TRELLEBORG

De socialdemokratiska regeringarna i Sverige under det Kalla kriget med stöd av Sveriges Kommunistiska Parti (SKP; senare Vänsterpartiet) hade en “neutral” syn i Tysklandsfrågan. Stockholm hade diplomatiskt erkänt Förbundsrepubliken Tyskland (Västtyskland) och kom senare att även erkänna Tyska Demokratiska Republiken (den kommunistiska diktaturen i Östtyskland). Redan innan erkännandet hade den östtyska regimen fått inrätta ett ”privat” kulturcentrum i Stockholm, som bedrev kommunistisk propaganda i Sverige.

Självfallet kände man oro i Bonn över de östtyska propagandaframgångarna i främst Sverige och Danmark, länder med inflytande i Östersjöområdet. Det kom framför allt till uttryck inom det tyska Ministeriet för alltyska frågor:

…i augusti 1967 rapporterade det politiska Fachreferat II i alarmerande vändningar om DDR:s utrikespolitiska aktiviteter i det skandinaviska området.(Stefan Creuzberger, Kampf für die Einheit – Das gesamtdeutsche Ministerium und die politische Kultur des Kalten Krieges 1949 – 1969, s. 512).

Flera år innan ministeriet i Bonn uttryckte oro över DDR:s propagandaframgångar i Skandinavien bildades vid Lunds universitet en antikommunistisk studentorganisation (1963; Fri politisk informationstjänst, Inform), som bland annat strävade efter att informera om förtrycket i Östtyskland. En av grundarna av Inform var författaren till denna artikel, dåvarande juriststudenten Bertil Häggman.

Under 1963 och 1964 informerade medlemmarna (Inform hade uppskattningsvis omkring 50) om vad som pågick bakom muren i Berlin. Syftet var bland annat att motverka den östtyska propagandakampanj, som ägde rum varje sommar i samband med avhållande av Östersjöveckan i Rostock och längs den östtyska delen av den tyska kusten i norr.

Studenterna från Inform delade ut informationsmaterial om kommunismen, främst den östtyska, och om syftet med den östtyska propagandan i Sverige.

Under 1963 och 1964 samarbetade Inform med Informationsbüro West (IWE) i Berlin-Schlachtensee. Byrån bildades 1951 och leddes till 1964 av Dr. Helmut Bohlmann. Den ägdes av västtyska staten och distribuerade artiklar och information om Östtyskland. IWE avyttrades 1966 till privata köpare. Under hela verksamheten 1951 – 1966 utsattes byrån för östtyska propagandangrepp. Den Stasi-ledda hetskampanjen hävdade att IWE var en ”spioncentral”. Den västtyska regeringen å sin sida förklarade med bestämdhet att det enbart var en nyhetsbyrå, som specialiserade sig på bevakning av DDR.

Svensk utrikesförvaltning reagerar

I maj 1963 (se härom närmare i SOU 2002:90, en rapport av Säkerhetstjänstkommissionen, avsnittet ”Det ’röda’ Lund”) hade det svenska sändebudet i Bonn, Ole Jödahl, reagerat på ett brev från ordföranden i Kuratorium Unteilbares Deutschland (KUD), Dr Wilhelm Wolfgang Schütz. KUD hade bildats den 17 juni 1954, och var en halvstatlig organisation i Västtyskland som informerade om Östtyskland och arbetade för tysk enhet.

Schütz hade kontaktats av Inform, som önskade litteratur och informationsmaterial om den östtyska regimen och KUD:s arbete för tysk enhet. Nu ville dr Schütz veta mer om Inform. Beskickningen i Bonn visste ingenting om den antikommunistiska studentorganisationen i Lund. Nu skrev Jödahl till UD och ville ha en ”diskret” utredning. Han bifogade till en byråchef på UD i Stockholm en brevkopia han fått från KUD. I brevet fanns en presentation av Inform och en beskrivning av planer på en internationell konferens i Lund, som skulle behandla det kommunistiska förtrycket bakom järnridån och hållas i september 1963 med föredrag och filmvisningar. Här noteras att konferensen hölls först i maj 1964.

I SOU 2002:90 beskrivs drygt tio år efter Sovjetunionens kollaps Informs verksamhet i Trelleborg i juni-juli 1963 på följande sätt:

Inform hade i Lund och Trelleborg satt upp affischer mot svenskt deltagande i Östersjöveckan. I samband med utresan från Trelleborg samt ombord på färjan hade gruppen delat ut engelska, tyska och svenska broschyrer. I östtyska radions sändningar ska enligt Säkerhetspolisen (Säpo) verksamheten ha uppmärksammats.

Två säkerhetspoliser rapporterade sommaren 1963 (Inform, fri politisk informationstjänst, MM-ASIIB 29.8.63):

Då deltagarna till Östersjöveckan utreste från Trelleborg uppehöllo sig några ynglingar vid färjeläget och delade ut broschyrer och förde antikommunistisk propaganda bland resenärerna. Enligt uppgift lär ett par ynglingar ha rest med färjan en tur och retur och delat ut broschyrer till passagerarna. Vid färjans avgång från Trelleborg den 6.7.63 uppehöll sig fyra ynglingar vid färjeläget och delade ut broschyrer till resenärerna.

De två poliserna konstaterade att en av broschyrutdelarna var författaren till denna artikel. Som komplettering till rapporten bifogades en broschyr, som delades ut vid färjan, samt fem tidningsurklipp.

Inom den dåvarande Statspolisen hade man åsikten att en antikommunist inte kunde vara demokrat. Därför innehåller en annan rapport från Trelleborg till Statspolisens högkvarter i Stockholm denna kommentar:

Inom kommittén vill man framhålla att det är möjligt att vara demokrat och antikommunist samtidigt.

Bevakningen från Säkerhetspolisens sida fortsatte under 1964. Två säkerhetspoliser rapporterade sommaren 1964:

Medlemmar av organisationen har i samband med Östersjöveckan också nedlagt en krans på den på den plats i Trelleborgs färjeläge, där en östtysk flykting förolyckades, då han hoppade från den östtyska färjan.

Även nu konstaterades att författaren till denna artikel var med bland “de demonstrerande”.

Ett ex av den utdelade broschyren bifogades även denna gång. Nu följde tre tidningsurklipp med.

Ännu så sent som 1988 hade STASI hård kontroll på färjeförbindelsen Trelleborg – Sassnitz (dokument STASI-arkivet, Berlin 61). Ansvarig huvudavdelning vid den östtyska spionorganisationen var huvudavdelningen HA XIX. Den hade till uppgift att övervaka bland annat sjöfart och se till att det inte flydde någon från DDR.

Trelleborgsövervakningen leddes av generalmajor Braun under den sista tiden före Berlinmurens fall 1989.

I dokumentet från den 4 augusti 1988 framgår att färjornas lastdäck var spärrade för östtyska medborgare som nu tilläts göra endagsutflykter med färjan. Vid infarten till Trelleborg låstes dörrarna till bil- och tågdäck.

STASI varnade för riskerna att endagsutflykterna kunde leda till försök att fly till Sverige:
På grund av det ökande faran för att man lämnar DDR i strid mot lagstiftningen om gränssäkerhet av den 13 augusti 1961 vid dagsutflykterna till Trelleborg har dessa inställts. Följande observationer har gjorts av Stasimedarbetare ombord på färjorna:

Det förekommer försök att hoppa ner från färjorna i Östersjön, särskilt i Trelleborgs hamnområde. Från svensk sida drogs de som hoppat över bord sedan ombord på båtar, som låg beredda.

Det förekom att personer som försökte fly gömde sig i svenska bilar och ombord på svenska tågvagnar.

Enskilda personer har försökt fly över taken på järnvägsvagnar i samband med att dessa körts i land i Trelleborg.

Dokumentet är undertecknat “Braun Generalmajor”.

Här noteras att en östtysk medborgare omkom då han försökte hoppa ner från färjans däck och skadades svårt. Han avled senare på sjukhuset i Trelleborg. Flyktförsöket med dödlig utgång ägde rum sommaren 1961.

Reaktionen i det socialdemokratiskt styrda Sverige på Informs antikommunistiska verksamhet i Sydsverige under 1963 och 1964 visar på vilka åsikter som dominerade i svensk utrikesförvaltning och inom socialdemokratiska partiet i Tysklandsfrågan.

Borgerlig antikommunism betraktades som ett hot mot svensk säkerhet. De övervakades av Säpo och det framstod som betydelsefullt att lämna utrymme för östtysk propaganda i Sverige. Det demokratiska Västtyskland och diktaturregimen i Östberlin sågs som likvärdiga i det regerande partiets ögon.

Summary in English

During the 1960s there was an increasing concern in Bonn about East German propaganda advances in the Scandinavian countries especially in the Ministry of All German Questions. At the same time a formation took place in 1963 of an anticommunist student organization at the university of Lund in southern Sweden. Free Political Information Service (Inform) aimed at countering communist subversive activities in Sweden initially among students and youth. In 1964 Inform had a national and international network: students at the universities of Stockholm and Uppsala, Estonian students in Sweden as well as organizations in the field of critical information on communism in Denmark, the Netherlands, Luxembourg, France, England, Switzerland, Federal Republic of Germany, and Japan.

At the Swedish Embassy in Bonn the reaction was that of surprise and dismay when Kuratorium Unteilbares Deutschland (KUD), a West German federal state supported information organization, asked about Inform. KUD had been contacted by the organization in Lund, asking for literature on the East German regime and for support. The embassy wrote to the Foreign Ministry in Stockholm and asked for a “discreet investigation” of the student group. The matter was handed over to the Swedish Security Police (Säkerhetspolisen). This was the beginning of surveillance of center-right anticommunist organizations in Sweden which lasted into the 1980s.

Leave a Reply

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s


%d bloggers like this: