DEN SVENSKA KYRKAN SOM VÄNSTERPROJEKT

Ann Heberlein recenserade nyligen på internet idéhistorikern Johan Sundeens bok ”68-kyrkan : svensk kristen vänsters möten med marxismen 1965-1989” (2017). Hon tycker att boken borde vara obligatorisk läsning för alla som undrar över varför det går utför för Svenska kyrkan. De borde också läsa Bernard Smiths ”Lögnens evangelium – Kyrkornas världsråd och politiken” (Pro Veritate, Uppsala, 1979). Världsrådet roll är viktig i förvandlingen av den före detta statskyrkan i Sverige från en lutheranismens fasta klippa till i det närmaste representant för den ateistiska, antikristliga världskommunismen (från 1960-talet till 1989). Under 68-vänsterns härjningar i vårt land inleddes ”den långa marschen” mot makten över Svenska kyrkan. Nedan några citat ur Heberleins recension:

Kanske ser vi konsekvensen av den långa marschen allra tydligast inom just Svenska Kyrkan? Den politisering som präglar svenska kyrkan och tar sig uttryck i politiska utspel från biskopar och ärkebiskop, återkommande upprop i politiska frågor samt märkliga interreligiösa samarbeten saknar motstycke. Dock har resultatet sannolikt inte blivit det förväntade – antalet medlemmar som lämnar kyrkan var av historiska siffror 2016 och fortsätter i oförminskad takt.

Efter murens fall och massakern på Himmelska Fridens torg rannsakade en del av den kristna 68-vänstern tidigare ställningstaganden – men tillräckligt många valde att fortsätta att tro på att Marx var svaret på alla böner.

Per Frostin, [professor i Lund och övertygad marxist], beskrivs av Sundeen som en av de mest tongivande teologerna/aktivisterna i Svenska kyrkan, jämte Martin Lind, KG Hammar och Carl-Henrik Grenholm. De började som ”gerillapräster” och nådde ända fram till professorsstolar – Grenholm i Uppsala och Frostin i Lund – och biskopsstolar. Både Lind och Grenholm uppger att Världskyrkomötet i Uppsala var avgörande för deras framtida gärning i kyrka och akademi…68-kyrkans avantgarde trodde inte bara på kristendomen, utan på marxismen, skriver Sundeen. Av detta följde ett engagemang för proletariatet, stöd till revolutionära gerillatrupper och uppslutning bakom marxist-leninistiska stater i tredje världen. De drog sig alltså inte för att stötta och därmed skänka legitimitet åt totalitära samhällsprojekt.

Advertisements

Leave a Reply

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s


%d bloggers like this: