DET INTERNATIONELLA MORDBOLAGET

En rad ryska oppositionella medborgare i utlandet har drabbats av mord och mordförsök med giftet novitjok. Fram till början av 1960-talet ingick mord och avrättningar av motståndare till den sovjetiska regimen i Moskva i en världsomspännande strategi.

En lång serie mord och mordförsök mot ukrainska frihetskämpar inleddes 1938. Då var måltavlan Yehven Konovalets, ledare för den ukrainska motståndsorganisationen OUN, som befann sig i exil i nederländska Rotterdam. Mordplanen beordrades av diktatorn Josef Stalin själ. Den sovjetiska hemliga polisen visste att Konovalets var svag för choklad. En bomb placerades i en chokladkartong och överlämnades till den ukrainske motståndsledaren av Pavel Sudoplatov. Konovalets sprängdes till döds och Sudoplatov gjorde karriär i Stalins underrättelsetjänst.

År 1946 kom turen till Oleksandr Shumsky, som var undervisningsminister i den kortvariga självständiga ukrainska regeringen 1917 – 1920. Shumsky hade återvänt till Sovjet från exil. Denna gång användes gift. Shumsky hölls fast av sovjetiska agenter i den tågkupé där han satt och giftet injicerades. Inga spår av giftet påträffades vid obduktionen och dödsorsaken angavs vara slaganfall.

Redan året därefter var måltavlan den ukrainska katolska kyrkans ärkebiskop Teodor Romzha. En vagn han färdades i påkördes av en lastbil. Han överlevde och fördes till sjukhus. En sjuksköterska hanterade giftinjektionen med ett gift som överlämnats av den sovjetiska hemliga polisen.

I mars 1950 hade sovjetiska agenter lyckat spåra upp överbefälhavaren i den ukrainska motståndsarmén UPA, Roman Shukevych. Byn Bilohorshcha, där han befann sig, omringades av sovjetiska säkerhetsstyrkor och Shukevych sköts ner under den eldstrid som följde på inbrytningen i det hus han vistades i.

Det har hävdats att Sovjetunionens Högsta Domstol år 1949 dömde den ukrainske frihetsledaren Stepan Bandera till döden. Då inleddes planeringen av giftmordet på Bandera. Mordet utfördes år 1959 av KGB-agenten Bohdan Stashinsky vid den ukrainska självständighetsrörelsens kontor på Zeppelinstrasse. Mördaren hade en cylinderformad giftpistol inlindad i en tidning. Giftet var denna gång blåsyra som sprejades i ansiktet på Bandera. Inga spår efter giftet påträffades.

År 1957 hade en annan ukrainsk frihetskämpe, Lev Rebet, mördats i bayerska München.

Stashinsky hoppade senare av i Berlin, greps och ställdes inför rätta i dåvarande Västtyskland. Han dömdes till det förvånansvärt korta fängelsestraffet åtta år och släpptes redan efter att ha avtjänat två tredjedelar av den tiden. En av orsakerna till det korta straffet för dubbelmordet var att den tyska domstolen höll ledarna i Kreml huvudansvariga för dådet. Stashinsky ansågs enbart vara en medhjälpare.

Det finns ingen stat i Europa som fått betala ett så högt pris för sin frihet som Ukraina. Miljoner människor dog i svältkatastrofer under 1930- och 1940-talen. Gulag-lägren i Sibirien var fyllda av ukrainska motståndskämpar.

Harvardprofessorn Serhii Plokhy publicerade 2016 boken ”The Man With the Poison Gun”, som numera finns i pocketupplaga. Här finns en ingående skildring av morden på Bandera och Rebet. Ett giftmord på den ukrainske exilpolitikern Jaroslav Stetsko planerades också men utfördes aldrig. Giftet dioxin kom till användning år 2004 mot den ukrainske presidentkandidaten Viktor Yushchenko. Denne överlevde dock och valdes till Ukrainas president.

Advertisements

Leave a Reply

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s


%d bloggers like this: