GLAM FRÅN SYLGSDALARNA – EN FORNTIDA SVENSK ZOMBIE – EN KORTESSÄ

Skapte Torodsson den vise (cirka 955 – 1030) på Island hade en fåraherde som hette Glam. I sin ungdom var Torodsson hirdskald hos Håkan Sigurdsson Ladejarl (cirka 935 – 995), som var Norges härskare 970 till 995.

Det får antas att Torodsson under den tiden kom att anställa Glam (Kung Håkon kallades Ladejarl eftersom han härstammade från Ladegård vid Trondheim). Gården finns kvar i en förort till den betydelsefulla nordnorska staden i Troendelag, som var Håkans maktcentrum. Det gränsade till Jämtland och Härjedalen i vad som nu är Sverige. Under lång tid var dessa nu svenska landskap en del av Norge och kallades Oest-Troendelag.

Något geografiskt namn Sylgsdalarna finns inte i Sverige. Med hänsyn till Glams anställningshistoria kan det syfta på landskapet Dalarna i Sverige. Namnet Dalarna anses kunna härledas från flodnamnen Österdalälven och Västerdalälven.

Namnet Sylgsdalarna kan också tänkas hänsyfta till Härjedalen. Namnet på detta svenska landskap anses komma från ”härje” i betydelsen ”stenig mark” och har inte någon anknytning till ”härja” i betydelsen ”plundra”.

Vad som talar mot Härjedalen är det faktum att landskapet inte var svenskt på 900-talet. Troligast är därför att Glam härstammar från Dalarna, som ligger nära Troendelag.

Not

En isländsk zombie kallades under forntiden ”draugr” (pluralis ”draugar”, modern isländska ”draugur”). På svenska används också gengångare, spöke. Den fornnordiske guden Oden kallades bland annat ”draugadrotten” i betydelsen” gengångarnas herre”.

Glam på Island

Glam var anställd av en jordbrukare på norra Island och härjade där som zombie till en dag han mötte den isländske sagogestalten Grette. De råkade i strid. Översättningen från isländska är gjord av Albert Ulrik Bååth i början av 1900-talet:

Då sökte Glam att slita honom med sig ut ur huset, och Grette satte fötterna emot, varhälst han det kunde. Men slutligen lyckades det gengångaren att släpa ut honom ur sovrummet. Nu blev kampen ännu häftigare, ty odjuret ville ha honom ut ur huset…Och han spjärnade åter emot av alla krafter. Glam fördubblade sin styrka, och när de till sist var ända borta i dörröppningen, klämde han till Grette…

Det var månsken med drivande skyar, mellan vilka ljuset glänste fram. Men just som Glam föll, gick skyn undan från månen, så att denna lyste klart; och i samma stund spärrade gengångaren upp båda ögonen; och Grette har själv sagt, att denna syn varit den enda i hans liv, som ingivit honom skräck. Så svek honom krafterna, trött som han var och därtill skrämd av Glams hastigt rullande ögon. Han förmådde inte dra sitt kortsvärd och låg nästan som mellan liv och död. Emellertid fanns i Glam mera olycksbringande kraft än i andra gengångare, ty han talade så: »Mycken möda har du gjort dig, Grette Åsmundsson, att få tag i mig; men ingen skall förvåna sig, om du inte får något gagn av detta möte med mig. Jag kan omtala för dig, att nu äger du endast hälften av all den styrka, som ödet tillärnat dig, ifall du icke hade träffat mig. Väl står det icke i min makt att frånta dig den kraft, som du redan besitter, men det mäktar jag, att du aldrig varder starkare än du nu är, och likväl är din styrka stor nog — det skall många få erfara. Väl har du hittills gjort dig fräjdad av dina bedrifter, men hädanefter skall du av dem endast få dråpmål och fredlöshet; och allt, vad du företager dig, skall bringa dig ofärd och olycka. Fredlös varder du, som sagt, och ständigt blir det din lott att dväljas ensam. Den förbannelsen lägger jag även på dig, att du alltjämt skall se framför dig dessa mina ögon, sådana de nu stirra, och skall för den skull ensligheten synas dig ännu mera osäll. Allt detta skall till sist ge dig döden.»

Knappt hade Glam sagt dessa ord, förrän den maktlöshet, som Grette kände, försvann; och han drog sitt svärd, högg huvudet av gengångaren och satte det mellan hans ben för att förhindra det från att gro fast på sin forna plats. Nu kom husbonden Torhall ut och tackade innerligt Grette för segern över denna orena ande. Sedan brände de Glam till kallt kol. De lade hans aska i en av en hel djurhud förfärdigad, tät skinnsäck, som de grävde ned i jorden långt borta från kreatursstigar och allfarväg.

Leave a Reply

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s


%d bloggers like this: