DET ÖSTGOTISKA ITALIEN, KUNG TEODERIK DEN STORE OCH HANS RYTTARSTATY OMNÄMND PÅ RÖKSTENEN I ÖSTERGÖTLAND

”Till minne av Vämod står dessa runor. Men Varin skrev (dem), fadern, efter den döde sonen.

Jag säger det folkminnet, vilka de två stridsbytena voro, som tolv gånger togs som stridsbyte, båda på en gång från ömse män.

Det säger jag som det andra, vem som för nio åldrar (släktled) sedan miste livet hos reidgoterna, och han dog hos dem till följd av sin skuld.

Tjodrik den djärve, sjökrigares hövding, rådde över Reidhavets strand. Nu sitter han rustad på sin gotiska häst, med skölden i rem, Märingars främste.” (citat enligt Elias Wesséns översättning)

Så lyder inledningen på Sveriges kanske främsta runsten, Rökstenen i Östergötland. De sista raderna i ovanstående citat refererar till Teoderik den store, goternas kanske mest berömde kung.

Vad är det för gotisk häst Tjodrik sitter på ”med skölden i rem”. Vad syftar runristaren på?

Den vanligaste tolkningen är att det rör sig om en ryttarstaty av den östgotiske kungen ursprungligen uppställd framför hans palats i Ravenna (huvudstad i det västromerska riket 402 till 476 och senare huvudstad i det östgotiska kungariket i Italien).

Ryttarstatyn av brons stod på en hög sockel och var täckt av rent guld. Ryttaren (kung Teoderik) bar en sköld till skydd vid vänster och den högra armen var höjd för att kasta ett spjut.

Frankernas kung Karl den store blev vid ett besök i Ravenna så imponerad av statyn att han år 801 lät flytta den till Aachen, där den placerades där det nu Karlsbrunnen ligger inom Pfalzhof (enligt uppgifter från Aachens stadsarchiv).

Någon efterträdare till Karl flyttade troligen bort statyn. Teoderik var en ariansk kättare och det var inte passande att han stod staty på en framträdande plats i det katolska frankiska riket.

Teoderik kan ha varit varit inspirerad av den berömda ryttarstatyn av kejsar Markus Aurelius i Rom, som anses ha tillkommit 173 till 176 e.Kr. Den av också av förgylld brons och har varit uppställd på flera platser i Rom. Nu finns originalstatyn, som är bevarad, på Capitoliummuseet i den italienska huvudstaden.

En annan ryttarstaty i Italien som ofta förväxlas med ryttarstatyn i Ravenna är den så kallade Regisolestatyn (solkungsstatyn). Den hade stort inflytande under renässansen och förstördes av de franska jakobinerna år 1796. Den stod då i Pavia och Norditalien var ockuperat av franska trupper. Statyn hade förts från Ravenna till Pavia under medeltiden, där den stod framför katedralen. Numera finns det en kopia på samma plats i den lombardiska staden.

Några ord om märingarna är också på sin plats. Märingar finns upptagna som goter eller ostrogoter i flera medeltida källor förutom på Rökstenen (i Boethius beskrivs Teoderik/Tjodrik som regem mergothorum et ostrogothorum och Regensburgdokumentet talar om Gothi meramer. ”Märingarnas stad” är väl Ravenna).

Om Teoderik den store

Teoderik den store (omkr. 455 – 526), östgotisk konung i Italien under senmedeltiden, var en av de största forngermanska kungarna. Vid åtta års ålder sändes han som gisslan till Östrom. Här levde han under flera år och lärde sig bland annat beundra den antika kulturen

Teoderik efterträdde år 471 sin far och belönades med konsulsvärdigheten och en staty i Konstantinopel av den östromerske kejsaren. På uppdrag av kejsar Zeno i Konstantinopel angrep Teoderik år 488 med en östgotisk här Västrom. Syftet var att erövra Italien från Odovakar, som regerade i egenskap av riksföreståndare. Efter segern vid Isonzo år 489 ryckte hären in i Italien. Odovakar besegrades sedan på nytt vid Verona. Efter slaget vid Adda tvingades Odovakar sökas skydd i Ravenna. Riksföreståndaren kapitulerade där år 493.

Till sin försteminister utsåg Teoderik den lärde romaren Cassiodorus, som ytterligare informerade honom om forntidens vishet. Det var den romerske ministern som utarbetade Tedoriks tal, lagar och regeringsdekret.

I förhållande till den romerska befolkningen var Teoderik kejsarens ställföreträdare men i praktiken var han en självständig östgotisk härskare över Italien.

Domstolsväsendet

Romarna dömdes efter den romerska lagen och av de romerska domstolarna, som Teoderik bevarade. Den romerska senaten ärades och konsuler utnämndes, och de höga romerska förvaltningstjänsterna bibehölls. För goterna skipade gotiska hertigar och grevar rätt efter gotisk lag. Både goter och romare kunde dock överklaga till vad som motsvarar våra hovrätter.

På nytt åtnjöt nu Italien rättssäkerhet i kontrast till Västroms sista tid, då rättslöshet rådde. Italien kunde hämta sig efter den oroliga tid landet genomgått.

Klassiska minnesmärken i Rom skyddades och restaurerades. I Ravenna och Verona, som var kungens residens, tillkom nya praktbyggnader. Endast östgoterna gjorde krigstjänst medan romarna utövade fredliga yrkena. Goterna bildade en krigarkast. De erhöll som lön inte bara mark utan också riklig sold.

Genom att östgoterna var arianska kristna accepterades de inte av den katolska kyrkan. Efter att den strängt katolske kejsaren Justinianus I tillträdde i Östrom år 518 inleddes en subversiv kampanj mot Teoderik.

Många germanska kungadömen

Under Teoderiks regeringstid kom många sändebud från andra germanska folk. Över hela den delen av världen spreds kungens hjälte- och härskarrykte. På de andra nya germanska rikena utövade Teoderik i Italien ett direkt inflytande genom beskickningar och giftermålsförbindelser med kungahus. Teoderik själv ansåg sig ha överhöghet över de andra germanska rikena.

Vid sin död begravdes Teoderik i ett imponerande mausoleum i Ravenna (nu S. Maria della Rotonda), som den östgotiske kungen själv låtit bygga. Det östgotiska Italien överlevde Teoderik men försvagades kraftigt.

Östrom mot det östgotiska kungadömet

År 535 sände kejsare Justinianus sin fältherre Belisarius till Italien, som genom den romerska befolkningens stöd lyckades bemäktiga sig en stor del av Italien. Rom föll år 536 i Belisarius’ händer.

Kung Vitigis, som var en av Teoderiks efterträdare, belägrades år 539 av Belisarius i Ravenna. Den östgotiske kungen förmåddes lämna Ravenna och östgoterna valde Ildibad till kung. Sedan Ildibad mördats tog rugiern Erarik tronen. Sedermera kom Ildibads brorson Totila att bli en av östgoternas sista kungar.

Denne erövrade på nytt större delen av Italien och intog Rom år 546 men utrymde staden, som åter togs i besittning av östromerska trupper. Men Totila kom igen att erövra Rom och sökte fred med den östromerske kejsaren. Denne vägrade och sände truppförstärkningar till Italien och östgoterna kom slutligen att besegras militärt i slaget vid Taginae (Umbrien) år 552. Nu utropades Teja till östgotisk kung men denne besegrades i sin tur vid foten av Vesuvius samma år. En resthär av goter på omkring tusen personer fick oantastade lämna Italien. Erövringen av Östrom fullbordades emellertid inte förrän år 553.

I Italien kvarvarande östgoter utvandrade norrut eller uppgick i den romerska befolkningen. En del östgoter sökte tjänst i väringagardet i Konstantinopel. De viktigaste källorna för östgoternas historia är verk av Jordanes (Getica) och historikern Prokopios.

För vidare läsning

C. P. Bock, Die Reiterstatue des Ostgothenkönigs Theodorich vor dem Pallaste Karls d. Gr. zu Aachen, Jahrbücher des Vereins von Alterthumsfreunden im Rheinlande, 5/6, 1844, pp. 1-160
H. Grimm, Das Reiterstandbild des Theoderich zu Aachen und das Gedicht des Walafried Strabus darauf, Berlin 1869
C. P. Bock, Die Reiter-Statue des Ostgothenkönigs Theodorich vor dem Palaste Karls d. G. zu Aachen, Jahrbücher des Vereins von Alterthumsfreunden im Rheinlande, 50/51, 1871, pp. 1-52
G. Dehio, Die angebliche Theoderichstatue in Aachen, Jahrbücher für Kunstwissenschaft, 5, 1872, pp. 176-186
W. Schmidt, Das Reiterstandbild des ostgothischen Königs Theoderich in Ravenna und Aachen, Jahrbücher für Kunstwissenschaft, 6, 1873, pp. 1-51


%d bloggers like this: