Världsinbördeskriget, jakobinismen, kommunismen och nazismen
Världsinbördeskriget
Ett inbördeskrig mellan revolution och motrevolution har pågått sedan 1789. Det fyllde 200 år 1989 men pågår fortfarande. Redan året efter revolutionen började i Paris utkom den första motståndsskriften ut i England. Det än så länge europeiska inbördeskriget fortsatte.
Franska revolutionen
Världsinbördeskriget inleddes då kungamakten avskaffades i Frankrike och stormningen av fängelset Bastiljen i Paris genomfördes. Efter några års revolutionärt styre i Frankrike infördes republik. Den jakobinska terrorn kostade 1793 till 1795 tusentals människor livet. Drottning Marie Antoinette avrättades. Rojalisterna i västra Frankrike och i många andra områden av landet gjorde väpnat uppror. Det var under dessa år det jakobinska skräckväldet härjade, lett av Välfärdsutskottets ordförande, advokaten och lärjungen till Jean-Jacques Rousseau, Maxmilien Robespierre. Blodiga repressalier genomfördes mot de rojalistiska upprorsmännen. Revolutionen fick en naturlig fortsättning i Napoleons franska kejsardöme med dess erövringspolitik i Europa.
Motståndet mot revolutionen
Edmund Burkes skrift (Reflektioner om franska revolutionen, översättning till svenska 1982) utkom 1790. Burke var parlamentsledamot och varnade för att den franska revolutionen kunde få ödesdigra följder också i England. Talet från Paris om mänskliga rättigheter och frihet hade tidigt genomskådats av Burke. I stället skulle revolutionen enligt honom utmynna i totalt förtryck och skräckvälde, vilket också blev fallet från 1793. Den store engelske filosofen och politikern beskrev dock före sin död 1797 det globala hotet från jakobinismens i en rad brev (ett av dem publicerades postumt först 1812 , Letters on a Regicide Peace, 1797). Det finns inte någon modern översättning till svenska av breven. Citaten nedan är hämtade ur Russell Kirks strålande Burkebiografi, Edmund Burke – A Genius Reconsidered (1967).
Det var Englands plikt att rädda Europa från den jakobinska faran och Napoleon. Ett krig till militär seger måste föras, ett långt krig. Det pågick också till 1815.
In international law war was justified…They may be wrong and violent: but also they may be ‘the sole means of justice among nations’…Britain should wage war unrelentingly upon the Jacobins…they were bent on ruining the Christian commonwealth of Europe…Jacobinism was a general evil, not merely a local one; so what was being fought was a civil war, not a foreign war…Britain must strike at the heart of Jacobin power, in France. Should Jacobinism be allowed to retain the core of the European commonwealth, in time Jacobinism would triumph everywhere…It did not rely on numbers, but upon tight organization and fanatic belief.
Kirk beskriver här inte bara fransk despotism. Långt efter Burkes död hotade kommunismen och nazismen Europa och världen. För över tvåhundra år sedan skrev han:
By propaganda and terror, the masters of such a total state [will conquer]…Only intervention by a free nation, employing all its resources and faith with a force and spirit equal to that of the radical oligarchy, can work emancipation…
Den jakobinska staten måste förstöras, skrev en av konservatismens viktigaste tänkare, annars skulle den förstöra hela Europa. Vi kan fortfarande höra Burkes stämma genom århundradena i kampen mot abstrakta doktriner: socialism, kommunism, nazism, maoism, anarkism och en rad andra läror.
Karl Marx och det kommunistiska manifestet 1848
Den franska revolutionen blev upphovet till en rad organisationer i socialistisk anda. Man kan på goda grunder hävda att den franska revolutionen blev inledningen till ett socialistiskt teoribygge, som nådde sin “höjdpunkt” med bolsjevikrevolutionen i Ryssland 1917.
Karl Marx och Friedrich Engels skrev det kommunistiska manifestet 1848 för det första kommunistpartiet. Huvudmålet var våldsam revolution och en omstrukturering av samhället. “Kommunisterna försmår att hemlighålla sina åsikter och avsikter. De förklarar öppet, att deras mål blott kan nås genom våldsam omstörtning av all hittillsvarande samhällsordning”.
Pariskommunen 1871
Marx beskrev Pariskommunen som den första socialistiska staten, som hade initierats, påstod han, av honom själv. Kommunen varade i 72 dagar och kostade mer än 20 000 människor livet. Samma år publicerade Marx boken Inbördeskriget i Frankrike och skrev att kommunen förverkligade proletariatets diktatur. Kommunen var dock i verkligheten aldrig socialistisk. Socialisternas roll i kommunens ledningen var liten.
Ryska revolutionen 1917
De ryska revolutionärerna hade Robespierre och jakobinernas skräckvälde i Frankrike som förebild. Det var i samband med den ryska revolutionen som det europeiska inbördeskrigets massmördande inleddes av kommunisterna. Detta har detaljerat beskrivits i Kommunismens svarta bok (på svenska 1999) i avsnittet “En stat mot sitt folk: Våld, repression och terror i Sovjetunionen”.
Efter det kommunistiska maktövertagande började det sovjetiska kommunistpartiet (SUKP) med klassutrotning. Borgerligheten skulle förintas och det europeiska inbördeskriget nådde nya höjdpunkter. Redan sommaren 1918 rapporterades i europeiska tidningar om det fruktansvärda krossandet av en samhällsklass och 1921 angavs förlusterna i det europeiska inbördeskrigets ryska front till 1 600 000. Alexander Solzjenitsyn (GULAG-arkipelagen) och Lev Kopelev (I evigt förvar, på svenska 1977) har insiktsfullt skildrat massmorden fram till Stalins död 1953. Karl Radek, när han var SUKP:s partirepresentant i Tyskland, skrev: “Revolutionen diskuterar inte med sina fiender, den krossar dem;” (Karl Radek, Die Entwicklung des Sozialismus von der Wissenschaft zur Tat, Berlin 1919).
Nazismen – jakobinismens arvtagare
Den tyska nazismen utnyttjade borgerlighetens rädsla för att klassutrotningen i Ryssland skulle bli en modell i Tyskland om kommunisterna kom till makten. I Tyskland kopierades den ryska kommunistiska tekniken för utrotning av motståndare, både politiska och påstådda “rasfiender” (judarna).
Efter en förberedelsetid på 1930-talet inleddes en ny fas av det europeiska inbördeskriget. Tyskland och Italien gick till angrepp i Europa. Efter hand utvidgades den s.k. Stålpakten till Antikominternpakten med den asiatiska stormakten Japan. Efter det japanska angreppet på USA utvecklades det europeiska inbördeskriget till ett världsinbördeskrig, som slutade med att Tyskland, Italien och Japan och deras förbundna besegrades av de västliga demokratierna med hjälp av Stalins tyranni.
Det är betydelsefullt att placera nazismen i samma grupp som kommunismen och jakobinismen. I sin 202 utkomna bok Reflektioner från pereferin har idédebattören Johan Sundeen i Borås tagit upp ett viktigt tema i det pågående världsinbördeskriget: nazismens och kommunismens religiösa karaktär. Liksom jakobinerna under franska revolutionen var det vissa “heliga skrifter” som gällde. Marx producerade något som skulle kunna kallas för de rödas “gamla testamente”, Lenins böcker var det “nya testamentet” och för de bruna var Hitlers bok Mein Kampf en slags religiös skrift. För kommunister världen över, inklusive svenska, var Sovjetunionen “det heliga landet”. Rött och brunt var rivaliserande system i samma familj. De representerade en brutal materialism. Bucharin uttryckte det på sitt sätt: Själen är kontrarevolutionär. Kommunismen har därför att föra krig mot själen.
Det kalla kriget
Nu övergick det “varma kriget” till ett kallt världsinbördeskrig med global omfattning (Stefan T. Possony, A Century of Conflict – Communist Techniques of World Revolution 1848 – 1950, Chicago 1953). De kinesiska kommunisterna tog makten på Fastlandskina 1949 och inledde en regim med våldsam klassutrotning. Denna fas av världsinbördeskriget finns beskriven i detalj i “Kommunismens svarta bok” i avsnittet “Kina – en lång marsch i mörkret” och i Bertil Häggmans Den kommunistiska förintelsen, 1982). Antalet offer för världsinbördeskriget i Folkrepubliken Kina är fler än de i Sovjetunionen, kanske 80 miljoner döda.
Kommunistregimen i Moskva kollapsade 1991 sedan Förenta Staterna under president Ronald Reagan ändrade sin politik från att hålla tillbaka (containment) Sovjetunion till en politik för att befria de av regimen förslavade folken, inklusive det ryska. En period av politisk och ekonomisk krigföring inleddes 1982 – 1983 av USA och kom att leda till frihet för en rad förtryckta folk.
Det kalla kriget var ett världsomfattande revolutionärt angrepp på Väst. Kommunisterna i Moskva och överallt i världen förde ett totalt krig för att förstöra fiendens sociala struktur. Målet var att eliminera de ledande klasserna i Väst och distribuera deras ägodelar (framför allt till kommunister). Det fanns inget annat mål i den fas av världsinbördeskriget som det kalla kriget utgjorde. Undergrävande verksamhet var metoden. Användningen av militära och icke-militära metoder var en tillfällighet som berodde på omständigheterna och både legala och olagliga metoder användes för att ta makten i Väst.
Världsinbördeskriget fortsätter
I samband med firandet av 200-årsminnet av den franska revolutionen framträdde historikern Francois Furet med en grundläggande analys av den franska revolutionen och i en bok som kom ut 1995 (Le passé d’une illusion. Essai sur le communisme aux XXe siècle) har Furet, med utgångspunkt från franska revolutionen, analyserat kommunismen.
Författaren till denna artikel hävdar att det från 1789 till 1991 har pågått först ett europeiskt inbördeskrig och sedan ett världsinbördeskrig. Det har fortsatt även efter 1991 och från 2001 för det islamofascistiska jihadister kampen vidare i den franska revolutionens och leninismens anda. Kvar finns också den kinesiska kommunistregimen, som härskar över mer en en miljard människor, och revolutionärer i väst och öst som understödjer fortsatt kamp. Den nya fasen av världsinbördeskriget är ett stort hot mot Väst. Det radikala Islam vill i samarbete med skurkregimer som Irak och Nordkorea krossa västerlandet eller åtminstone försvaga det. Risken nu är att regimer som samarbetar med muslimska terrorister överför massförstörelsevapen till dessa (bara i Nordkorea kan finnas 5 000 ton biologiska och kemiska stridsmedel). Terroristerna är beredda att angripa USA och andra länder i väst för att åstadkomma maximala offer i människoliv. Sedan 11 september 2001 har världsinbördeskriget gått in i en ny fas. Offren kan i framtiden inte räknas i tusental som under franska revolutionen. Jihadisterna i världsinbördeskriget planerar offer i miljoner. 2000-talet kan, om de lyckas, bli lika blodigt som 1900-talet, då kommunisterna och deras kusiner nazisterna, lät massmordet bli det främsta kännetecknet i inbördeskriget.
Mot fanatikerna i Paris, Moskva och Peking
Franska revolutionens jakobiner var de första som utrotade och kriminaliserade sina fiender på ideologiska grunder. Edmund Burkes Reflektioner om franska revolutionen utkom i original 1790 innan skräckväldet i Frankrike började. Men Burke räknade med den kommande terrorn: “I närvarande form kan (ert samfund) knappast bestå, men innan det finner en slutlig form kan det vara tvunget genomgå, som en av våra skalder säger, ‘en stor mängd oprövade existenser’, och i alla omvandlingarna renas av eld och blod” ( s 238). Också övergången till militärdiktatur i Frankrike förutspåddes.
Lenin kunde ha skrivit Robespierres program säger en av hans främsta biografer, J. M. Thompson (Robespierre, New York 1936). Politiskt var terrorns organisatör i Paris en marxistisk revolutionär och jakobinerna genomförde en statskupp. Dessa var vänsterradikaler, som under franska revolutionen organiserade sig i klubbar. Jakobinerna, Marx och 1880-talets socialister utnyttjade och förvärrade impulser som redan fanns. Lenin, Hitler och Stalin, 1900-talets stenhårda totalitära jakobiner, grundade en politisk religion, som byggde på massornas maktövertagande ( Eugene H. Methvin, The Rise of Radicalism, New Rochelle, N.Y. 1973, s 84).
När kommunisterna tog makten 1917 i Ryssland inleddes en våldsam och brutal omvandling av det ryska samhället och en aggressiv världsrevolution. Nazisterna lärde under 1920- och 1930-talet mycket av sina sovjetiska förebilder. Bägge partierna, SUKP och NSDAP, var totalitära med jakobinska rötter. President Carters säkerhetsrådgivare skrev redan 1956 med den tyske statsvetaren Carl J. Friedrich:
Much more typical and indeed unique in its scope is the liquidation of vast masses of people, categorized in an arbitrary fashion as ‘enemies of the people’ and therefore unsuitable for further existence in the totalitarian system. Such was the fate of the Jews killed by the Nazis in the death camps, or of the Polish officers murdered by the Russians in Katyn, or of the Chechen-Ingush deported IN TOTO to Siberia for allegedly having fought against the Soviet Union. (Carl J. Friedrich – Zbigniew Brzezinski, Totalitarian Dictatorship and Autocracy, Cambridge, Mass., s 141).
De totalitära likheterna mellan kommunismen och nazismen är främst ett oinskränkt härskande av ett enhetsparti och dess ledare, en enda gemensam ideologi som legitimitet, den hemliga polisens centrala roll, kontroll av ekonomin men också utrotning av politiska och andra motståndare.
Klassmördandet i Sovjetunionen var väl känt redan på 1920-talet i böcker av S.P. Melgunov, Essad Bey, I. Steinberg, Pavel Axelrod och Panait Istrati. I en intervju med den tyske journalisten Emil Ludwig 1931 sade Stalin att man från sovjetisk sida inte bara försökte skrämma de fientliga klasserna, som utgjorde 10 procent av befolkningen, utan syftet var att likvidera dem. Det skulle innebära 15 miljoner offer, men det blev troligen fram till år 1953 20 till 40 miljoner offer i Sovjet. I Folkrepubliken Kina rörde det sig förmodligen om 80 miljoner döda.
Koncentrationslägerschefen Rudolf Höss skrev i sina självbiografiska anteckningar, som gavs ut 1963 (s 139) att SS högkvarter (RSHA) sände ut till kommendanterna för de nationalsocialistiska lägren omfattande skildringar av de ryska koncentrationslägren. Det framhävdes särskilt tvångsdeportationerna av hela folk. Att jämföra kommunismens och nazismens brott är inte att försöka bortförklara eller minska avskyn för Hitlers brutala rasmord på judarna. I stället framstår allt tydligare att de bruna lärde av de röda. Men kommunisterna var inte huvudfienden för nazisterna. Judarna var huvudmotståndaren (som i Hitlers ögon var ansvariga för kommunismen) och den bestialiska folkutrotningen ett rasmord medan den kommunistiska utrotningen av fiender var ett klassmord.
Ett intressant vittnesmål kommer från den tyske kommunistiske experten på frontorganisationer, Willi Münzenberg, som mördades på Stalins order. Den tyske experten skrev (Propaganda als Waffe, Paris 1937, s 172 ff) att Hitlerpropagandan inte nöjde sig med att använda motståndarens inrättningar för sina syften. Man studerade från den bruna sidan ständigt de röda, granskade varje fas i utvecklingen. Det finns knappast någon annan rörelse, som har övertagit så många medel och metoder från motståndaren.
I Sverige garanterar vänsterdominansen i den akademiska världen att utvecklingen från jakobinism över kommunism till nazism göms undan eller avfärdas. Den statliga säkerhetstjänstkommissionen menar att skildringen av SUKP som ett blodtörstigt parti är överdriven (Statens Offentliga Utredningar 2002:87). Det var deklasserade emigranter, som kommissionen uttrycker det, som flytt från Sovjet som spred “ohyggliga historier om bolsjevikernas framfart” (s 140). Kommunismens “mål var att upprätta en värld i frihet och jämlikhet” (s 134). Med en sådan inställning är det inte förvånansvärt att det jakobinska arvet hos Stalin och Hitler väntar på sin svenska undersökning. Den torde knappast initieras i den akademiska världen i Sverige. På ett statligt område har dock möjligheter öppnats. Det statliga svenska verket Forum för Levande historia har tidigare skildrat nazismens illgärningar. Den borgerliga regering som tillträdde 2006 har gett verket i uppdrag att också presentera kommunismens brott, men det är inte troligt att axeln jakobinismen, kommunismen och nazismen då kommer att beskrivas. Det tycks vara tabu i Sverige att bedriva jämförande tyranniforskning. En utgivning av en svensk (och varför inte en dansk och norsk) översättning av Burkes brev om kungamord och jakobinism skulle behövas liksom en kort och instruktiv skrift om det kommunistiska folkmordet avsedd för skolor och allmänhet.